”Jag känner ett lugn inombords”

(Ur Spira nr 1 2026)

Emma växte upp utanför Nordmaling. Hon döptes som barn men familjen var inte kristen utan hon fick ofta höra att ”tro det gör man i kyrkan”. När hon ville konfirmera sig trodde hennes mamma att det handlade om presenterna, men så var det inte.

– Något sa att jag skulle dit och det blev så.

Under åttan och nian behövde Emma ta en paus från skolan. Hon mådde dåligt men konfaträffarna blev något att se fram emot. Efter konfirmationen började Emma den treåriga ledarutbildningen, först i Nordmaling och sedan i Umeå. Flera av deltagarna ses fortfarande och är nära vänner.

– Det var så viktigt för mig att träffa andra och känna att jag inte var ensam med min tro. Jag hade fortfarande svårt att acceptera att kristendomen var något för mig för jag hade fördomar om vad det betydde att vara kristen.

Första året på gymnasiet började hon kalla sig kristen inför sig själv men det dröjde över ett år innan hon berättade för andra.

– Det var en av de jobbigaste sakerna jag gjort. Många i min omgivning var ganska anti kyrka och skämtade om kristna. Jag var rädd att bli dömd men när jag väl berättade accepterade de det.

Emma tog studenten i våras och hade först tänkt bli au pair men blev i stället trainee i Tegs församling. Det har inneburit allt från att hänga med barngrupper, planera läger och hålla andakter till att starta en egen samtalsgrupp för högstadieungdomar. Två gånger under året träffas stiftets nio trainees i Luleå för fortbildning och träffar med olika yrkeskategorier. Senast var biskop Åsa Nyström med.

– Biskopen berättade hur viktigt läger har varit för hennes tro och jag håller med. Jag har varit ledare på konfaläger fyra somrar. Fick jag skulle jag fara på läger hela året, säger Emma med ett skratt.

Trainee-året tar slut i maj och just nu siktar Emma på att bli församlingspedagog. Hon vill fortsätta jobba i kyrkan.

– Det är vackert att få jobba på en plats där jag kan växa i tro.  

Text & foto Lina Eriksson