”Jag har ändå tagit mig till körövningen”

(Ur Spira nr 3 2026)

I våras tog Irma Flank studenten och i höst blir det studier på Umeå universitet. I den vevan funderade hon på att byta från motettkören i stadskyrkan till Umeå studentkör, men bestämde sig till slut för att stanna kvar.

– Det är en så fin gemenskap i kyrkan och jag har bra kompisar där.

Irma Flank har lång erfarenhet av kyrkans körverksamhet. Som tvååring började hon i Familjekören och via barnkörer och ungdomskörer har hon nu landat i Umeå stads motettkör för unga vuxna.

– Jag har alltid tyckt om att sjunga i kör och när jag inte orkat annat har jag ändå tagit mig till körövningen.

Hon har också varit med i andra barngrupper i kyrkan, samtidigt som intresset för Gud och tron kommit och gått. Det var först på ett par ungdomsläger efter konfirmationslägret på Strömbäck som hon blev intresserad på allvar.

– Jag hittade en gemenskap där många var troende, och det gjorde det lättare för mig att våga tro.

Irma hoppade på Svenska kyrkans treåriga ledarutbildning och besökte Centralen på församlingsgården för gymnasieungdomar. Ett par somrar har hon varit konfaledare på Norrbyskär. I vardagen delar hon inte så ofta med sig av sin tro.

– I kyrkan är det mycket lättare och där blir det långa samtal. Det är också en trygghet med ungdomsteamet på församlingsgården, dit man alltid kan gå.

Nu när Irma Flank vuxit ifrån ungdomsgrupperna har hon lite svårare att hitta sin plats. I Vasakyrkan, som tillhör EFS, finns en grupp för unga vuxna. Hon funderar också på att besöka församlingsgårdens verksamhet på torsdagskvällar. Och fortfarande är sången och musiken en viktig del i hennes tro.

– När jag har en tuff dag kan jag starta den genom att lyssna på lovsång. Det är det stora med att ha en tro – där finns stöd när jag behöver. 

Text: Helena Andersson Holmqvist