Firar utlandskyrkan med kanelbullar

(Ur Spira nr 2 2026)

Svenska kyrkan har följt med svenskarna ut i världen, via sjömän, soldater, turister, au pairer och andra, i hundratals år. Den första utlandsförsamlingen startade i Paris för 400 år sedan. Nu har Svenska kyrkan 27 utlandsförsamlingar och verksamhet på ytterligare flera platser. Många umebor har besök kyrkorna, några har jobbat i dem.

För 40 år sedan förverkligade Gerd Boström sin dröm att arbeta i Svenska kyrkan i utlandet. 1986–87 jobbade hon som husmor och assistent i Liverpool. Staden var inte så sunkig och våldsam som hon befarat – tvärtom.  

– Jag kände mig hemma, det var en härlig stad med spontana människor. Norra England har många likheter med norra Sverige, säger Gerd.

Som husmor bakade hon och tog emot gäster. Som assistent fick hon åka ut till båtar med dagstidningar och ta med sjömän på utflykter. I kyrkans lokal spelade de biljard, åt kanelbullar och träffade andra. Varje vecka firades gudstjänst och Gerd mötte många som uttryckte tro och längtan.

– Det var så naturligt att komma till kyrkan. För mig blev det en aha-upplevelse.

Nu är Gerd engagerad i Internationella gruppen i Umeå stadsförsamling. Den 10 oktober bjuder de in till 400-årsfest med berättelser från förr, blickar framåt och förstås utlandskyrkans signum – kanelbullar.

Text: Ulrika Ljungblahd