Fick tecken från Gud om att bli präst

(Ur Spira nr 2 2023)

I Umeå stads kyrka har Umeå teckenspråkskör samlats för övning. Efter andakt och fika delar Lina Gullbrand ut den svenska texten till psalmen ”Hennes starka vingar bär”. Sedan går hennes kollega Carina Sehlström igenom översättningen av psalmen till teckenspråk. Genast uppstår diskussioner mellan körmedlemmarna. Speglar översättningen känslan i den svenska förlagan? Vem är ”hon” och vilket tecken ska väljas?

– Det är spännande att översätta till teckenspråk. Uttryck jag alltid använder på svenska måste jag fundera över vad de egentligen betyder innan jag kan översätta dem, säger Lina Gullbrand.

Umeå teckenspråkskör deltog i en gudstjänst i Sveriges television den 16 april där de sjöng en psalm till pianoackompanjemang. Nu övar de inför en teckenspråkig mässa söndag den 28 maj. Lina tycker det är roligt att utmana bilden av vad en kör kan vara.

– Att få sjunga och uttrycka sin tro tillsammans är viktigt. Olika typer av texter uttrycks på olika sätt och det är något helt annat att teckna en sång än en bibeltext.

Lina Gullbrand är själv hörande, men har alltid varit intresserad av teckenspråk.

– Det är ett så genuint språk där du är det du berättar. Du kan inte teckna att du är eller varit arg utan att se arg ut. Det passar mig som person, som har nära till känslor. Även om jag inte talar det flytande kan jag uttrycka mig på ett sätt som jag inte kan på något annat språk.

Gud hade foten i dörrspringan

Lina Gullbrands väg till teckenspråkig präst började när hon som nioåring bestämde sig för att bli präst och döptes. Hon växte upp i en sekulär familj, men deltog i barnverksamhet i Hedlundakyrkan tvärsöver gatan där hon bodde. När hon blev äldre kände hon ”nej, jag törs inte bli präst” och utbildade sig 
i stället till förskollärare. Under utbildningen läste hon också lite teckenspråk. Mitt under studietiden pluggade hon en period i Australien och bodde på ett katolskt vandrarhem. Den äldre föreståndaren frågade henne vad hon ville bli och till sin egen förvåning svarade hon ”präst”. Han sa då ”för det behöver du medkänsla, tro och kärlek – och du har allt det i överflöd”.

– Jag kände att Gud hela tiden hade haft sin fot i dörrspringan och där blev dörren totalt insparkad. Efter några år började jag läsa till präst här i Umeå.

Som färdigutbildad arbetade hon först i Hörnefors församling, därefter i Ålidhemskyrkan. Hela tiden bar hon på en dröm att få arbeta med den teckenspråkiga verksamheten. Så plötsligt dök möjligheten upp. Lina sökte och fick tjänsten, överraskad av att redan vid 35 års ålder ha nått dit hon drömt. Samtidigt som hon fick besked om jobbet bar hon sin andra dotter i magen. När hon föddes visade hon sig helt oväntat ha dubbelsidig hörselnedsättning.

– Att få ett barn med en funktionsnedsättning gjorde mig orolig. Jag har själv CP och vet att det kan vara svårt att få rätt hjälp av samhället. Eftersom jag själv inte har hörselnedsättning var jag rädd för att jag inte skulle kunna hjälpa henne på ett bra sätt.

Ett stort stöd och mycket kunskap fick Lina från sin nya ”församling i församlingen”, som hon beskriver den teckenspråkiga verksamheten som. Bland annat fick hon hjälp att fatta beslutet att inte låta dottern bli enbart svenskspråkig. I och med att barn kan få hörtekniska hjälpmedel redan från tre månaders ålder är det inte längre självklart att de lär sig teckenspråk.

– Men många får huvudvärk och blir hjärntrötta av sina hörapparater. Batterierna kan ta slut och när man badar måste hörapparaten tas av. Jag vill att min dotter ska kunna kommunicera också utan hörapparater, så att hon kan välja om hon vill ha dem.

Lina ser kyrkans teckenspråkiga verksamhet som en självklar motkraft till tanken att de som inte tillhör normen ska anpassa sig. Förutom kören ordnas aktiviteter som söndagsmässor, kvällsandakter, handarbetskafé och tacokvällar. Gruppen är liten, men de cirka 15–20 personer som besöker verksamheten är aktiva.

– Eftersom vi är en liten grupp kommer vi väldigt nära varandra. Vi delar liv och är sårbara tillsammans på ett sätt som jag inte märkt i den hörande verksamheten. Det har gett mig en dröm om att hela kyrkan ska kunna bli likadan.

Firar ny handbok för gudstjänster

I slutet av maj ordnas en hel kyrkhelg i Umeå med teckenspråkiga från både Luleå stift och Härnösands stift. Höjdpunkten blir en teckenspråkig högmässa i Ersbodakyrkan där biskop Åsa Nyström deltar. Då ska det firas med pompa och ståt att kyrkohandboken nu kommit på teckenspråk. Det är fem år sedan en ny kyrkohandbok kom ut, med beskrivningar av hur gudstjänster och kyrkliga handlingar som dop och vigsel ska genomföras, och nu är alltså översättningen till teckenspråk klar.

–  Det känns mycket bra att vi får följa med i utvecklingen! Den gamla handboken på teckenspråk fanns på dvd och i pärmar och var svårjobbad, så många gjorde egna översättningar. Nu publiceras den digitalt. Det kommer att bli mer enhetligt och lättare att känna igen sig för den som besöker olika församlingar.

Linas favoritdel i gudstjänsten är välsignelsen. Hon visar hur tecknet för ”bevara” också signalerar att vara omsluten och hur strålarna i ”låter sitt ansikte lysa över dig” rör sig mot den som tar emot välsignelsen.

– Den är så mycket bättre än på svenska! För mig är den välsignelsen förkroppsligad. 

Text: Helena Andersson Holmqvist