Emma blev förbryllad över svenska kyrkovalet

(Ur Spira nr 3 2025)

26-åriga Emma Björklund har röstat i kyrkoval tidigare, men då i hemlandet Finland. Årets val är det första som medlem i Svenska kyrkan.

– Det är bra att kyrkan har ett demokratiskt val, men jag blev förbryllad över hur det fungerar här i Sverige, berättar Emma som kommer från Bennäs utanför Jakobstad. 
I Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland finns inga nomineringsgrupper utan varje församling har en lista med engagerade församlingsbor som man kan rösta på.

– Jag kommer att rösta på någon person som är engagerad i församlingen, berättar hon. 

 Vilka frågor är viktiga för dig?
– Minoritetsfrågor och allas rätt att ha en tillgänglig kyrka centrerad kring Jesus budskap. Jag tycker också att hållbarhet och skogsfrågorna är viktiga.

Mossen och myren är platser där Emma upplever att hon är tillsammans med Gud på ett speciellt sätt. Hennes familj har skogsmark och hennes pappa har varit mån om att bedriva ett hållbart skogsbruk. Hon tycker att debatten kring skogsbruk ofta kantrar i ytterligheterna att antingen bruka skogen enbart av ekonomiska skäl eller inte alls röra skogen. 

– Jag är glad att jag sett att det går att bruka skogen hållbart.

Under sommaren är Emma tillbaka i Österbotten för att sommarjobba i en kristen väckelserörelse. Hon stöttar församlingar i deras ungdomsarbete och åker runt på konfirmandläger. Att hon ville arbeta i kyrkan visste hon redan som liten. Efter ett år som diakoniassistent på norra Åland bestämde hon sig för att bli präst.

– Jag vill fira nattvard i kyrkan och vid människors dödsbädd.

Så i höst fortsätter hon sina präststudier. Det var i samband med att präststudenter träffade biskop Åsa Nyström som Emma hörde talas om Biskopens råd för unga vuxna. Hon ansökte och blev en av åtta unga som träffas för första gången i höst.

– Jag ser fram emot att dela tankar och olika perspektiv med biskop Åsa och andra unga i stiftet. 

Emma är särskilt intresserad av att prata om minioritetsfrågor och vill lära sig mer om det samiska.

– Jag är ju själv finlandssvensk. Det är viktigt med en kyrka där alla får finnas med sin kultur och sina erfarenheter.

Efter ett år i Umeå har hon numera sin kyrkliga vardag i Ålidhems församling, och trivs både i kyrkstugan och Ålidhemskyrkan. Men det var ganska svårt att komma in i församlingslivet i Umeå, kanske eftersom det finns så många församlingar i stan.

– Det är nog lättare på en mindre ort, då går man i den kyrka som finns och är nöjd med det. 

Text Ulrika Ljungblahd