Dopets hemlighet – himlen öppnas och vattnet bär

(Ur Spira nr 2 2025)

En sommardag 2024 samlades konfirmander och deras familjer ute på klipporna vid lägergården på Norrbyskär. Det var besöksdag under konfirmandlägret och dags för ett tiotal konfirmander att döpas. Två av dem var Hedvig Moberg och Ronja Eriksson Pedersen.

– Konfirmationen är ju en bekräftelse på dopet, så jag visste redan före lägret att vi skulle behöva döpas, säger Ronja, som precis som Hedvig inte döpts som barn.

När det var dags för dopet radade konfirmanderna upp sig inför sina vänner och familjer, och fick gå fram en och en till ett träbord med en skål vatten. Prästen Joel Hultdin hällde lite vatten över huvudet och tecknade ett kors.

– Jag var nervös innan, och under tiden kändes det både spännande och lite konstigt. Efteråt fick vi dopljus och en fin ljusstake med ett rött hjärta på, berättar Hedvig.

Några kvällar tidigare hade Joel haft en samling med de konfirmander som skulle döpas. Han beskrev då dopet som en särskild mötesplats med Gud – som att lägga handen emot den tunna hinna som finns mellan Gud och den här världen.

– Jag funderade innan på vad Gud är och hur dopet fungerar, men Joel förklarade det bra, säger Ronja.

– Ja, han satte fingret på det och gjorde det mer verkligt, säger Hedvig.

Joel Hultdin döper gärna konfirmander nere i vattnet, om det är möjligt, eftersom han tycker det är fint att de blir helt omslutna av vatten. Men på Norrbyskär får det bli dop på land, eftersom vattnet är både kallt och tvärdjupt. För att ändå få en koppling till havet hämtar han dopvattnet därifrån. Han fascineras av tanken på att det vatten vi använder i dag är samma som funnits i alla tider.

– Det är samma vatten som forsade fram i skapelsen, som Jesus döptes i av Johannes, som vi dricker för att överleva och som finns i fostervatten. Vatten är ett så otroligt konkret livgivande element. Det bär världen och det bär också människan i dopet.

Det enda kravet som finns på dopvatten är att det ska vara rent. Bakgrunden till kyrkans dop i vatten är judiska reningsriter, som inspirerade den tidiga kristna kyrkan.

– Dopet säger att du är du, och att du är älskad av Gud, och det är en renande tanke, säger Joel.

I samband med dop håller prästen ett tal till den som döps och till församlingen. Joel har funderat lite extra kring doptal på sistone, när han skrivit texter till en dopantologi, som ska fungera som inspiration för andra präster. Själv använder han gärna texten om Jesus dop i Jordanfloden.

– Det är också en berättelse om varje människas dop, att himlen öppnas och Guds röst säger ”du är mitt älskade barn”.

Direkt efter sina dop tyckte Hedvig och Ronja att det kändes som en stor grej, men nu ett år senare funderar de inte lika mycket på det.

– Men det var kul att vara med om en så stor och högtidlig ceremoni bara för oss, säger Ronja.

Text: Helena Andersson Holmqvist