Mattias Lundberg, psykolog och författare
Om syftet med den vita lögnen är att vara trevlig mot någon som bjudit dig på middag är det förstås helt okej. Men inte om det handlar om att övertrumfa eller trycka ner någon annan.
En vit lögn är också en lögn, alltså något som inte är sant, men skiljer sig från andra lögner genom syftet. Det handlar inte om att vilja vara elak utan kanske om att skydda sig själv ”visst skickade jag mejlet, det måste ha fastnat på vägen”. Eller att värna någon annan, till exempel ens barn ”ta på dig mössan så du inte blir förkyld”. Sådana lögner har jag skrivit en hel bok om.
Jag tror att vita lögner är nödvändiga, inte minst av sociala skäl. Utan dem vore det mycket krångligare att umgås och fler spänningar skulle uppstå. Ett problem är att det är mottagaren som har tolkningsföreträde. Även om mitt syfte med en lögn är gott är det inte säkert att den andre håller med. Personen kan bli sårad eller arg, och då är det inte längre en vit lögn.