Därför gråter storspoven

 (Ur Spira 1 2021)

Från mitten av april kan storspovens ödsliga och drillande sång höras i Västerbotten. Men de senaste åren har antalet fåglar minskat, bland annat på grund av färre våtmarker och sönderkörda bon.

– Ljudet från storspoven är för många ett tecken på att världen startar igen på våren, men det hörs att de blivit färre, säger prästen och konstnären Joel Hultdin.

I kollektionen ”Den stora sorgen” avbildar han djur med en tår i ögat, vita med svarta konturer, så att deras omgivning hamnar i fokus.

– Djur är beroende av särskilda habitat. När vi inte bevarar den biologiska mångfalden får det stora konsekvenser. Jag vill visa att djurens existens är villkorad av hur vi tar hand om deras miljö.
Vissa av djuren han målat är starkt hotade, som storspoven och fjällräven, medan brunbjörnen och älgen tillhör stammar som människan kontrollerar.

– Det finns nästan inga naturliga miljöer kvar. När människan tagit över kontrollen har hon också ett ansvar att göra det korrekt, men lyckas inte med det.

I en annan kollektion har Joel målat ett annat förhållningssätt – barn som umgås vänskapligt med vilda djur.

– Barn har en oskyldighet och en öppenhet som är viktiga för att skapa en relation. Vi kan inte ha en fungerande ekologisk relation till planeten om målet är rovdrift.