(Ur Spira nr 2 2026)
I Monica Lundgrens samtalsrum i centrala Umeå samsas färgtuber och penslar med leksaksdjur och stenhjärtan. Som konstuttrycksdiakon använder hon olika metoder och symboler för att stötta människor att hitta vägar framåt när livet inte blir som de hade tänkt sig. Kanske har en partner blivit sjuk eller en olycka påverkat kroppsfunktionerna.
– Min packning på livets resa påverkar hur jag hanterar det jag möter, säger Monica.
För att illustrera tar hon fram tre väskor
– en ryggsäck, en korg och en resväska. Ryggsäcken är en symbol för bagaget man bär med sig. Här ligger ett trassligt nystan, runda och vassa stenar, glasprismor och en elkontakt. Särskilt stenarna och trasslet brukar människor känna igen sig i.
Allt går inte reda ut, men det kan vara bra att få syn på vad som påverkar en. Kanske är det något från barndomen som mobbning, en dysfunktionell familj eller andra situationer som har krävt viss anpassning.
– Ibland lyckas man nysta ut någon tråd, andra knutar får man lära sig leva med, säger Monica och påminner: Det kan också finnas en och annan guldtråd gömd i trasslet.
Korgen får symbolisera nuet, det som
gjort att vardagen förändrats, som en stroke,
arbetslöshet eller dödsfall. Då blir relationer ofta tydliga. Monica nämner relationen till sig själv, andra och en högre makt.
– Vad i mitt bagage gör att jag har svårt att be om hjälp?
Och så resväskan med drömmar och längtan för framtiden. Här finns kanske resor, karriär och tid tillsammans.
– Förväntningar styr upplevelsen. Den som går på bio och förväntar sig en komedi får en helt annan upplevelse av filmen om det visar sig vara en svart komedi.
Den som packat för Mallorca och hamnar på Antarktis behöver helt andra kläder. Resväskan måste packas om.
– Det är inte lätt. Och man måste sörja först. Men sedan går det alltid att packa om resväskan, försäkrar Monica Lundgren efter att ha handlett undersköterskor som möter döende, anhöriga som vårdar närstående och individer som upplevt sorg.
I praktiken kan det handla om att utlandsresan får bli hemester eller att den stora familjen får bli nära vänskapsrelationer.
– Människor kan upptäcka att livet inte är slut, även om det inte blev som man hade tänkt sig.
Text: Ulrika Ljungblahd