Bakar bondkakor och delar livsberättelser

(Ur Spira nr 2 2023)

När Elisabet Jonsson förlorade sin man tänkte hon hålla begravningen i ett kapell på kyrkogården. Hon var medlem, men inte engagerad i Svenska kyrkan och ville inte vara till besvär. Då sa en vän: ”Nej, ha den i kyrkan, då har du anledning att gå tillbaka dit”.

– Jag lyssnade på honom, och tur var väl det! Jag är engagerad i Mariakyrkan sedan dess. Den har blivit mitt andra hem. Efter att min sambo dog för ett halvår sedan har jag fått så mycket stöd av mina vänner där.   

Elisabet beskriver hur hon fick en ny vänskapskrets i kyrkan. Från början satt hon mest i kyrkan och grät. En dag fick hon frågan om hon ville baka något till fikat. Det blev bondkakor och sedan dess är hon med och ordnar fikat efter gudstjänsterna på söndagarna.  

– I kyrkan har jag lärt mig att tycka om mig själv. Det har stärkt mig. Jag önskar bara att fler förstod vilket stöd man kan få här.

Nyligen deltog hon även i en livsberättargrupp i Mariakyrkan. Deltagarna får berätta om sitt liv utifrån träffarnas olika teman.

– När min man dog, hade jag jobb och barn. Men nu när min sambo dog var det bara jag. Det har varit en stor omställning att gå från ett vi till ett jag. Gruppen har hjälpt mig en bit på vägen.

Text: Lina Eriksson