(Ur Spira nr 1 2025)
Prästen Staffan Nygårdh rör runt i jordlådan längst fram i Heliga korsets kapell på Norra kyrkogården och avslöjar att jorden ibland kan vara sand.
– Men här ser jag att det är sand blandat med jord, säger han.
Staffan är pensionär sedan 2021, men vikarierar fortfarande och tar i huvudsak på sig begravningar. Under sina 24 år som präst har han hållit uppemot 500 stycken.
– Det är så meningsfullt och fint, att få vara med och försöka förmedla omsorg och trygghet för en familj där någon har dött.
De tre skovlarna jord läggs på kistan i den delen av begravningsakten som kallas överlåtelsen. Staffan visar hur jorden läggs i form av ett kors och säger ”Av jord har du kommit, jord skall du åter bli. Jesus Kristus är uppståndelsen och livet”. När han pratar med sörjande familjer inför begravningen brukar han förklara överlåtelsens ord utifrån skapelseberättelsen, där Gud skapar människan av jord och blåser in sin livsande i henne.
– Överlåtelsen handlar om att människan fått livet från Gud, och nu lämnas det tillbaka. Människan är en del av skapelsens och naturens kretslopp och blir till jord igen.
Staffan säger att en del människor tycker att orden låter för ödesmättade och väljer bort dem.
– Det finns alternativ, både till jorden och orden. Man kan i stället göra ett korstecken och säga ”Gud, du gav NN livet. Ta emot henne/honom i din frid”. Någon gång har jag också använt tre röda rosor, som jag lagt i korsform, berättar Staffan.
 webb.jpg?doprocessing=1&w=384&c=95&ci=227,52,656,820)