I kyrkoordning för Svenska kyrkan beskrivs hur kyrkan ska vila på Bibeln: ”Bibelordet har kyrkan den givna grunden för vad den tror, bekänner och lär. I de bibliska läsningarna möter människorna Guds ord som genom den heliga Anden blir levande varje gång någon hör det i gudstjänsten och tar emot det i tro.”
Men det står också att hela Bibeln ska förstås som profetisk och apostolisk, vilket är en formulering som funnits med sen Reformationen. Formuleringen vittnar om en bibelsyn där Jesus Kristus är Bibelns kärna och stjärna, som Martin Luther uttryckte det, och att man genom att läsa Bibeln lär känna Jesus Kristus bättre. På många sätt är denna bibelsyn inte bara för att förklara historien utan också grundbultar som Svenska kyrkan vilar på i sin förståelse och sitt bruk av bibeln.
Men på vilket sätt lever Bibeln runt om i församlingarna? Hur blir ordet levande i gudstjänsten. Beroende på vilka olika fromhetstraditioner som församlingarna står i så får Bibeln olika fokus i gudstjänsten. Predikan kanske är fokus, eller så är mässan och nattvarden fokus. Vilken plats för bibelordet då?
MEDVERKANDE
Karin Tillberg, TD, teologisk sekreterare för Svenska kyrkans gudstjänstböcker
Söndag 15 november
Kl. 13.00–14.30
Storkyrkosalen