Den är sydd delvis av återbrukat material och framtagen för att bära både platsens berättelse och kyrkans hopp.
Den grå tonen är hämtad ur renens färger och rörelse över fjäll och skog, ständigt på väg dit betet finns. De röda banden och fodret bär släktskap med det röda i Svegs kyrkorum och knyter kåpan till den plats där många av våra gudstjänster firas.
På ryggens sköld lyser Betlehemsstjärnan – en pilgrimsbild av det kristna hoppet som kallar oss vidare, ut längs stigarna. Följ med och se!
Björnen står där också. Härjedalens landskapsdjur. Den talar om nuet och om platsen vi lever i. Kåpan är som ett nutida och berättande kyrkotextildokument. Ingen kan passera Sveg och missa den stora björnen som står majestätiskt intill kyrkan.
Björnen och idet kan också påminna om de kyrkorum som ibland vintervilar här. Vi påminns om att björnen tappar knappast sin identitet för att den går i ide. När våren kommer öppnas något nytt – och den är alltid en kraft att räkna med i Härjedalen! Våra vintervilande kyrkorum vaknar till liv och värms upp ungefär samtidigt som björnen vaknar.
Förr när kyrkorummen ofta stod svalställda var prästens klädsel en del av att hålla värmen i tjänsten och rummet. Korkåpan blev så småningom också en del av kyrkorummets identitet och bars vid viktiga högtider. Härjedalskåporna är skapade för tjänst utomhus – där himlen ibland är vårt katedraltak.
De fungerar såklart även i svala kyrkorum. De är gjorda för att kunna gå dit människorna finns, där kyrkliga handlingar önskas och behövs.
Kåpan är återigen framtagen i samarbete med Camilla Kihlén, Liturgisk utrustning.
Sarah Lantz
Kyrkoherde i Härjedalens pastorat