Pilgrimsvandrare på savannen på väg bort från kameran
Foto: Lilian Ronander / IKON

Pilgrim

”Bryt upp, bryt upp, den nya dagen gryr, oändligt stort är vårt äventyr." Dessa ord av Karin Boye väcker oss alla oavsett vilket mål vi har - litet som stort.

Motivet till att ge sig ut på en vandring utmed våra pilgrimsleder kan skilja sig åt. En pilgrim har som mål att under sin pilgrimsfärd öva sig i att leva i det trefaldiga kärleksbudet: att söka och älska Gud, att söka och älska sig själv och att söka och älska sina medvandrare.

För oss som bor i Norden går våra ”stora” pilgrimsleder i huvudsak i riktning mot Trondheim och Nidarosdomen, men också mot Vadstena kloster. Oavsett om vi sätter våra fotavtryck på lederna som så många andra har gjort före oss, eller om vi färdas på våra moderna vägar med tåg, buss, bil eller motorcykel, så har människan i långliga tider färdats mot våra pilgrimsmål med S:t Olof och S:a Birgitta som förebilder.

Några har gjort en botvandring, andra har varit religiösa turister andra har gjort dessa vandringar för att komma närmare sig själva och därmed finna rum i sig själva där gudsnärvaron blir tydligare.

Den inre och den yttre pilgrimsvandringen

En pilgrim har lagt ifrån sig sin stav, ryggsäck och skor mm
Foto: Jane Vikberg

Att vara pilgrim innebär att bejaka det givna livet som vi känner det här och nu, och samtidigt öppna oss för det okända som framtiden bär med sig. Själva ordet pilgrim kan översättas med ordet främling; ordagrant översatt betyder ordet över fälten.

Vi rör oss genom tid och rum som främlingar inför det nya. Ständigt sökande efter framtiden, ett nytt liv och en ny tillvaro. Att bejaka den personliga utvecklingen är att bejaka livet, mångfalden och växandet. Vad pilgrimen har som utgångspunkten för vandringen är den person hen är idag. Genom att pilgrimen förflyttar sig rent fysiskt steg för steg, stundom genom ödsliga trakter, blir det fysiska livet oss påmint och den kroppsliga ansträngningen får oss att lämna det ovidkommande bakom oss och får oss att fokusera på det centrala i våra liv – det egna jaget och den egna existensen.

Resan genom tid och rum gör vi alla oavsett om vi är pilgrimer eller inte, för pilgrimen är startpunkten för resan och målet mer tydligt än för många andra. Startpunkten ligger djupt i pilgrimens själ, och resans mål är en förutbestämd plats så som Nidarosdomen eller Vadstena kloster eller en annan plats, oftast med en religiös betydelse. Det andra målet för en pilgrim är en fördjupad kunskap om sig själv – den inre vandringen, en ökad självförståelse – en vandring som vi gör hela våra liv.

Kyrkans roll och funktion för pilgrimen

Kyrkan har alltid varit delaktig i pilgrimens vandring. Målet för pilgrimens fysiska vandring har legat vid en kyrka eller på en plats viktig för kyrkan. Det som gör kyrkan viktig för pilgrimen under dennes vandring är den ram och rytm av gemenskap och böner som kyrkan står för, vilka ger både vila åt trötta fötter och näring för den inre vandringen och själens mognad.

Med Emmausvandringen som förebild där Jesus vandrade vid några lärjungars sida och lyssnade till dem och deras historia, kan det vara bra att påminna oss om att vi alla mår bra av att dela våra erfarenheter under vandringen med en medvandrare. Hjalmar Gullberg uttrycker det med orden: ”Byta ett ord eller två gjorde det lätt att gå. Alla människors möte borde vara så.”

Må Gud leda oss på våra vandringar genom livet och öppna oss för mötet med det främmande vi möter i en annan människa. Pax et bonum!

Du kan kontakta oss för mer information om Pilgrim i Härjedalen.