Enskede kyrkas historia

John Lagerkranz

Enskedes förste präst. En eldsjäl och vägröjare (1875-1954)

I bakre salen, på den södra väggen, hänger ett porträtt av Enskedes förste präst, John Lagerkranz. Ansiktet är stramt och allvarligt, ögonen utstrålar något uppkäftigt. När tavlan målas har han två år kvar att leva, och en stor gärning bakom sig. En själavårdande präst som nötte ut sina skor och som ställde sig i församlingsbornas tjänst.

När han anlände till Enskede 1911 hade han med sig en väska, kaftan och psalmbok – men framförallt en ovärderlig erfarenhet av uppsökande diakonalt arbete i stadens utkanter. Han benämnde till och med sig själv som en utkantspräst. 

Han beskrivs i församlingsbladen som en eldsjäl och vägröjare och är i mångt och mycket den kraft som ser till att Enskede kyrka blir verklighet. Han är dess själ och hjärta, den som driver på insamlingen när pengarna, vid två tillfällen, tar slut. Så här beskriver Årstabon och folkskolerektorn Einar Odhner pastor Lagerkranz i en intervju från 1963:

”En säregen personlighet… en man med intressen för mångahanda ting och öppet sinne för nya tankar.”

1911

Träffas i lokaler på Björkvägen och Handelsvägen 56

I I början predikar Lagerkranz i en skollokal på Björkvägen. När den blir för liten flyttar församlingen till en före detta butikslokal på Handelsvägen 56.

Det finns gott om driftigt folk i trädgårdsstaden. Enskede kyrkliga syförening är redan startad när Lagerkranz kommer, och överlärare Erik Edman spelar orgel på gudstjänsterna på Handelsvägen. Ganska snart visar sig dock även denna lokal vara för liten. Enskede växer snabbt. De första husen byggs 1907 och fyra år senare är antalet invånare 1750. Behovet av en kyrka är därför mycket stort. En plats för bön och nattvard, kyrkliga handlingar och gemenskap.

1912

Enskedeskretsen av Sällskapet för främjande av kyrklig självavård SKS bildas – ett första steg mot en egen kyrka

Den första mars 1912 samlas en liten skara i kyrksalen på Handelsvägen 56. Johan Lagerkranz och några styrelsemedlemmar från SKS har bjudit in Enskedebor som aktivt vill arbeta för att få till stånd en kyrka i området. Vid mötet nämns två personer vid namn. Det är överlärare Erik Edman och folkskolelärare Maria Hindersson som båda på ett alldeles särskilt sätt engagerat sig. Denna kväll i mars slutar med att Enskedekretsen av SKS bildas, och ett första steg mot drömmen om en egen kyrka är nu taget.

SKS, sällskapet för främjandet av kyrklig själavård bildades 1893, som en inomkyrklig väckelse byggd av frivilliga krafter. Människor som sett den stora nöden och kände behov av att agera. Engagemanget var stort och på kort tid uppfördes flera nya kyrkor i Stockholm. Pengar samlades in och präster sändes ut till stadens utkanter. De sociala arbetet sattes främst.

En kyrka mitt i byn

Smidiga förhandlingar med Stockholms stad -  kyrkan på kullen
Senare samma år inleds förhandlingar med Stockholms stad om upplåtande av mark där kyrkan ska uppföras. Dessa förhandlingar tycks ha fortlöpt utan större bekymmer. När trädgårdsstaden i Enskede planerades fanns det nämligen tankar på att bygga en kyrka på kullen vid Björkvägen. Så denna plats, mitt i byn, är mer eller mindre självskriven.

Offervilja

Stort engagemang som övervinner världskrig, tom kassa och höststormar
Finansieringen av kyrkan är dock en större och svårare fråga, för den måste ske helt och hållet på frivillig basis. Det finns uppgifter om en anonym gåva på 10 000 kronor från två vänner till församlingen. Från SKS.s försäljning av församlingsbladet får man 2 500 kr och sedan ytterligare 2 500 kr. Sammanlagt har 15 000 kr samlats in, vilket utgör grundplåten till kyrkobygget.

Bygget sätts igång 1913 när arkitekt Carl Bergstens ritningar är klara
Som arkitekt anlitas Carl Bergsten, och han blir klar med ritningarna i september 1913. Kyrkan ska uppföras i putsat tegel på granitsockel med skiffertak. En månad senare är bygget igång.

Arbetet går till en början bra. Redan i februari står kyrkan under tak och många trodde nog att invigningen skulle ske senare samma år. Bygget tar en paus under våren så att väggarna ska hinna torka, men när arbetet tas upp igen, visar det sig att pengarna är slut.

Tillsammans med SKS styrelse går John Lagerkranz ut med ett upprop till Enskedeborna. Deras vädjan efter mer offervilja får effekt och arbetet tas upp igen till sommaren.

Motgångar
Kort senare bryter första världskriget ut och för andra gången stannar bygget av eftersom priserna på både material och arbetskraft har stigit rejält. Hösten som följer blir tuff för alla inblandande.

Kyrkan står halvfärdig där på kullen, och byggnadsställningarna knakar när höststormarna blåser över trädgårdsstaden. Vissa är oroliga att ställningarna ska rasa. Det är prövningarnas tid i att många bemärkelser; första världskriget rasar i Europa, kassan är tom och stormarna viner, men engagemanget har inte svalnat.

Dörrknackning, insamlingsevenemang och offerkuvert
Lagerkranz knackar dörr och berättar om det kritiska läget. Han är med och anordnar aktiviteter med ungdomsgruppen och syföreningen och församlingens musiker anordnar konserter. Vid nyåret 1915 görs ytterligare en kraftansträngning. SKS medlemmar samlas i den halvfärdiga byggnaden och denna kväll bärs 77 offerkuvert fram. Efter det kan så äntligen arbetet börja igen. Ett halvår senare står kyrkan färdig!

Invigning 1915

”Uppförd av kärlekens iver”
På domsöndagen 21 november 1915 invigs kyrkan av ärkebiskop Nathan Söderblom i närvaro av kung Gustaf V. Denna kväll ringer så för första gången kyrkklockan som bär Lagerkranz egna ord:

”Ring in ett Herrens nya år
med läkedom för slagna sår,
förvidga trånga hjärterum,
röj väg för evangelium,
Driv fjärran mörker, hat och strid.
Gör känt på jorden Jesu frid.”

I sitt invigningstal säger ärkebiskopen:

”Kyrkan, uppförd av kärlekens iver,
står som en ljushärd för de arbetande och strävande människor,
som bosätta sig härute i det växande samhället.”

Och detta är bakgrunden till varför Enskede kyrka kallas för Offerkyrkan.

Text: valda delar från Staffan Alberts text i Jubileumsboken Enskede kyrka 1915-2015