Introskola för flyktingbarn

Varför gör Maria Magdalena församling det här?

– Det är viktigt att reflektera över hur vi kan vara med och fokusera på integration. Flyktingmottagningen måste fungera, hela samhället behöver ställa upp och vi måste jobba på integrationen., säger Carl Henric Svanell, präst i Maria Magdalena.

– Vi har ett tydligt skäl att vara en del av samhället, om nöd uppstår ska kyrkan vara en självklar aktör och ta tydlig ställning. Vi är med och tar ansvar för att människor som flytt krig ska kunna komma till Sverige.

Vad finns det för förankring i kristendomen och Bibeln att göra något för flyktingar?

– Ett exempel är att Jesus familj fick fly till Egypten, något som t ex Stockholms stift lyfte i sin julkampanj om flyktingar. I Bibeln är människor på vandring hela tiden. Pilgrimsvandring är ju när någon vandrar till en helig plats, men själva ordet pilgrim betyder främling. I Bibeln finns det många uppmaningar att ta hand om och välkomna främlingar.

Vad är kärnan i introskolan?

– Introskolan är ett sätt att hjälpa till att ge en introduktion till Sverige, men framför allt till språket, vilket vi vet är en nyckel för en god integration. Eleverna gör fantastiska framsteg, mycket tack vara de otroliga volontärerna som gör ett kanonjobb. De ger av sin tid och sitt engagemang för att göra skillnad för människor, det märks att eleverna blir förtjusta, visar tacksamhet och glädje.

Vad har kristendomen för roll i att skapa fred i världen?

– Tyvärr är det en del i det mänskliga att det uppstår konflikter, människor anser sig ha rätten att bl a skövla och förstöra. Vårt uppdrag i detta tycker jag är att fortsätta prata om varje människas unika värde och driva tesen att fred är vägen till fred.

Marie Allwin arbetar för socialförvaltningens avdelning för ensamkommande flyktingungdomar.

– När flyktingströmmen ökade i höstas flyttade staden runt en hel del resurser. Det var väldigt rörigt och trångt under en tid och jag mötte t ex 12-åringar som hade flytt ensamma, det har jag inte varit med om förut sen jag började arbeta 2006.

– Det startades ett nytt boende i Farsta som till en början var ett högst provisoriskt transitboende men numera är ett asylboende för de som väntar på besked om sin asylansökan. Härifrån kommer grupper till Introskolan för att lära sig svenska. Just nu har handläggningstiderna ökat igen och det kan ta upp till ett år att få besked. Migrationsverket rekryterar ständigt men har ibland svårt att få tag på personal. Därför är det viktigt att vi försöker göra något konstruktivt av tiden det tar innan de får besked om asylansökan.

Vad har de för förkunskaper?

– Det är en väldig bredd på de som kommer hit, vissa är analfabeter, andra har kunskaper motsvarande svenskt gymnasium. Men de är väldigt hjälpsamma med varandra och har överseende. Många av ungdomarna har komplexa bakgrunder och vi ser att det är viktigt att ha rutiner. Vi försöker hålla vardagarna relativt inrutade: äta frukost, komma iväg till introskolan och vara där på förmiddagen, äta lunch och göra något fysiskt på eftermiddagen. Det har en hel del energi, som alla tonåringar och det blir lätt frustrerade om de bara kan vara på boendet.

Alfred Sydow är volontär och undervisar flyktingar i introskolan

Han läser till lärare och blev tillfrågad av Carl Henric Svanell om han ville leda en grupp.

– Det kändes som ett bra tillfälle att praktisera det jag lärt mig. Jag har läst en del om integrering och vad man kan använda för verktyg för elever som inte har svenska som sitt första språk. Sen känns det också bra att kunna göra något konkret med tanke på allt som händer i världen just nu. Det finns många som tycker men få som gör något.

Hur har det gått?

– Jag och min studiekamrat, Dawid Björkman, har fått ut väldigt mycket av projektet. Det är lite svårare att mäta hur det har gått för alla eleverna då allt bygger på frivilligt deltagande, men vi vet flera som gjort enorma framsteg och de flesta som varit med har tagit flera steg framåt, inte bara i språket utan också förståelsen för det svenska samhället.

Vad har ni gjort?

– Vi har försökt att få igång samtal, använda oss av konkreta situationer så som museibesök och sen har det även blivit en del grammatik, något som vi trodde skulle upplevas som tråkigt, men som uppskattades av många.
– Vi har även haft en del fritidsaktiviteter, som att gå på fotboll med biljetter skänkta av Hammarby fotboll, ett samarbete som fungerat väldigt bra. Det är lättare att skapa relationer när man upplever något konkret tillsammans, något man kan relatera till.

Vad tycker du är kyrkans roll i det här?

– Kyrkans roll i det här – som i många andra frågor – tycker jag är att vara en alternativ öppen arena där man kan vara som man är och umgås kring något gemensamt. Det är en möjlighet att få människor att känna sig välkomna in i det svenska samhället som Svenska kyrkan är en del av. För mig är religiösa samfund alternativa arenor där man kan tala om alternativa saker, t ex något som är svårt, det som inte får utrymme i andra sammanhang.

Text och foto: Björn Wänn