Kära Essingebor, kära valborgsfirare,
Det är en särskild glädje och ära att åter få stå här i kväll och som kyrkoherde och Essingebo hälsa våren välkommen tillsammans med er.
Man kan ju fundera vad är det är att vara Essinge bo? Är det att trängas på buss 1? Är det att cykla i ständig motvind och med livet som insats på Essingebron?
Nej, jag skulle säg att det är att leva nära naturen och varandra.
Att på sommaren gå en liten promenad och kunna hoppa i vattnet, att heja på varandra på torget eller höra det pratas franska på Coop.
Att leva nära naturen och varandra, tänk vilken förmån och vilken gåva det är. Det är något att ta som givet inte för givet.
Våren är också en gåva till oss. Allt spirar, allt växer, livet återvänder. Och varje vår påminner oss om förvandlingens möjlighet: det börjar ofta i det lilla ett frö, en knopp, en gest, ett leende. Men det lilla växer, när vi lever nära naturen och varandra.
Tomas Tranströmer skriver “Det finns mitt i skogen en oväntad glänta som bara kan hittas av den som gått vilse.” kanske är det en del av hemligheten med Essingen, den oväntade gläntan.
Idag är vi samlade kring en eld för att fira vårens ankomst, elden värmer och skapar gemenskap, en förutsättning för liv
Men samtidigt är det inte många dagar sedan några av oss stod nära en annan eld som skapade förstörelse och rädsla här på ön. Gudskelov så blev ingen människa skadad.
Kanske kan dessa två eldar var två bilder, två sidor av verkligheten och av vad det är att vara människa. Ibland händer sådant som vi inte kan påverka men som vi måsta hantera. Vi kan tänka på människorna i Ukraina som kämpar för sin frihet. Där vi måste lära oss att ta livet som det är inte som det borde vara. Ibland står vi i situationer där vi behöver agera, ta ansvar ställa upp för annars är vi inte en människa utan en liten lort som Astrid Lindgren skrev i bröderna lejonhjärta.
Vi bär alla inom oss möjligheten att vara människor som skapar gemenskap, som ger värme som bidrar till utveckling och omsorg.
Men vi bär också på förmågan att förstöra riva ner och skapa rädsla. Vi ser det hända på många platser i världen, ibland nära oss själva.
Men när vi lever nära naturen och jorden, förstår vi att vi bara fått den till låns att förvalta till nästa generation. Om vi lever nära varandra, andra människor med engagemang, omsorg och goda vilja då gör vi Essingen, Stockholm ja världen till den levande och vacker plats. Där människor kan mötas och bryr sig om varandra.
En som visste detta och som levde nära naturen och människor var den helige Franciskus han skriver så här i en bön:
O Herre, gör mig till ett redskap för din frid.
Där hat finns, låt mig få föra dit kärlek.
Där ondska finns, låt mig få komma med förlåtelse.
Där oenighet finns, låt mig få komma med enighet.
Där tvivel finns, låt mig få komma med tro.
Där osanning finns, låt mig få komma med sanning.
Där förtvivlan finns, låt mig få komma med hoppet.
Där sorg finns, låt mig få komma med glädjen.
Där mörker finns, låt mig få komma med ljuset.
Kära Essingebor, grannar.
Så, låt oss i kväll tillsammans hälsa våren välkommen!
Låt oss tacka för livet, denna märkliga gåva som getts oss alla.
Låt oss fortsätta leva nära varandra och naturen
Vi utbringar ett fyrfaldigt leve för våren!
Jerker Schmidt,
Kyrkoherde på Kungsholmen och Essingeöarna