Under 1500-talets början valde Martin Luther att göra en översättning av Bibeln från latin till tyska. Syftet var att göra texten tillgänglig för alla. Under samma tid flyttade Olaus Petri, en av Luthers svenska elever i Wittenberg, hem till Sverige. Han och hans bror Laurentius, som inspirerades av Luther, översätter den tyska versionen av Nya testamentet till svenska. Senare översätter de även Gamla testamentet utifrån Luthers översättning. Översättningarna kommer att kallas Gustav Vasas bibel, en bibel översatt från den tyska upplagan, som i sin tur var en översättning från den latinska.
Gustav Vasa var mån om att den nya bibeln skulle spridas till folket, som nu kunde läsa och förstå den, eftersom den var på svenska och inte latin. På så sätt kunde även folket och kungarna få mer inflytande över kyrkan. Han lånade därför ut sin egen tryckpress, den enda i Sverige till bröderna Petri. Tryckeriet i Gamla stan gick varmt och Gustav Vasas bibel trycktes. Tryckeriet finns kvar än i dag, men är inte längre i bruk. Efter Gustav Vasas bibel följde flera översättningar av Bibeln ända fram till nu: Gustav II Adolfs Bibel, Karl XII:s Bibel, Bibel 1917 och Bibel 2000.
Men hur kommer det sig att en samling texter, en del är skrivna för flera tusen år sedan, behöver översättas så många gånger?
– Det enkla svaret, som inte är helt korrekt, är att vi genom tiderna tolkat texten på olika sätt och översatt den till vår tids språk och kultur, säger Ulf Lindgren. Sanningen, menar han, ligger i historien bakom översättningarna. Ett exempel är inför översättningen till NT1981. Då valde de av stilistiska skäl att variera ett ord med synonymer, eftersom det ofta förekom upprepningar av samma ord i en och samma mening.
Inför NT2026 ville man vara mer trogen originaltexten. Om ett ord återkommer fem-sex gånger i samma mening, då är det så det återges. I framför allt Paulus texter kommer det att märkas en stor skillnad i NT2026. Ordet ”bröder”, som återkommer i den nuvarande översättningen, är ersatt med ordet ”syskon”. Skälet till det är inte att NT2026 strävar efter att vara könspolitiskt korrekt.
– Det grekiska ordet som återkommer i Nya testamentet kan betyda både ”fysisk bror”, samt ”vän” eller ”män och kvinnor”. Med ny arkeologiska kunskap om kvinnans roll under perioden, tror översättarna att ordet ”syskon” bättre motsvarar verkligheten och originaltexten, säger Ulf Lindgren.
Innebär det att vi nu behöver lära oss en ny version av Herrens bön, ”vår Fader”?
– Det är den stora frågan. Bara för att vi får en ny bibelöversättning innebär det inte automatiskt att den ska användas i gudstjänsten. Det är Kyrkomötet som beslutar om gudstjänstordningen och de bibeltexter som används, så vi får följa det med spänning, säger Ulf Lindgren.
Finns det något annat i nya översättning som kommer att väcka uppmärksamhet?
– Arbetet med NT2026 och dess innehåll är superhemligt, så vi vet faktiskt inte så mycket mer i dagsläget. Men spännande är att Katolska kyrkan med den tidigare påven Franciskus i spetsen, har drivit tesen att verbet ”inled”, eller ”utsätt” i uttrycket ”förlåt oss våra skulder och inled oss icke i frestelse” också kan betyda ”överge”. Då blir det ju någonting helt annat. ”Inled oss icke i frestelse” eller ”överge oss inte i frestelser” har ju helt klart olika innebörd. Så det blir intressant att se hur Bibelkommissionen tar sig an frågan, avslutar Ulf Lindgren.
Text och foto: Andreas Sjögren