Visionen var att förbli en relevant kyrka och förmedla kristen tro i ord och handling till dem som bor, lever och verkar på Kungsholmen och Essingeöarna. En önskan som är lika stark i dag.
2014 fanns sedan länge ett samarbete mellan de tre församlingarna, kring sådant som konfirmandundervisningen, vissa satsningar och kommunikation.
Även kyrkoherdarna och kyrkoråden möttes i samtal om hur man bättre kunde möta framtidens behov då Kungsholmen och Essingeöarna var på väg att förändras genom utbyggnaden av Lilla Essingen, Hornsberg och Lindhagen.
– Till slut väcktes frågan: ”Varför är vi inte en församling?”, berättar Jan Stenberg, som innan sammangåendet, hade arbetade som kyrkoherde i S:t Görans församling i 20 år.
– Vi tänkte att ett sammangående var det bästa för församlingsborna, inte bara just då, utan även över tid. Det skulle skapa en större flexibilitet när vi ändå gjorde så mycket tillsammans.
Men även om de tre församlingarna låg nära varandra geografiskt, så var det inte en lätt uppgift att föra ihop medarbetare från tre olika arbetslag med olika kulturer, skilda ekonomiska förutsättningar och arbetssätt, samt tre kyrkoråd.
– Redan innan vi gick ihop hade jag en idé om att man alltid måste ställa sig tre frågor; ”varför, för vilka och hur”. Allt det vi som kyrka gör måste kunna motiveras kring hur bra det är för dem som bor här? Vi som medarbetare är ju inte här för vår egen skull, utan vi är här för att betjäna de boende, de är våra uppdragsgivare.
Jan Stenberg blev den som valdes att som första kyrkoherde leda arbetet i Västermalm.
Namnet Västermalm var från början ingen självklarhet. Vissa tyckte att församlingen borde heta Kungsholmen, andra Kungsholmen–Essingen, åter andra tyckte S:t Göran, som ju var störst med flest medlemmar.
Men så hittade man det gamla namnet Västermalm, som skulle innefatta alla tre församlingarna.
– En del tror att det är ett nytt begrepp, men det finns kartor över området, som då hette Westermalm med e, från mitten av 1700-talet. Men flera var på mig och tyckte inte att namnet var bra. De trodde vi tog efter Västermalmsgallerian och Västermalms båtklubb, men så var det ju inte.
Bortsett från namnet, hur tog församlingsborna själva sammangåendet?
– Många vill ha förändring, men när det väl sker så tycker man inte om det, det måste man förstå och vara beredd på. Jag minns en man som ringde och var så arg att jag fick hålla telefon långt från örat. Han hade länge bott på Kungsholmen och tyckte att det var förskräckligt att församling nu skulle heta Västermalm. Men när jag frågade var han bodde visade det sig att han bodde i S:t Göran, men det hade han inte tänkt på då han alltid gått i Kungsholms kyrka. Så när han förstod att han efter sammangåendet skulle bli en del av den kyrka han såg som sin, så slutade det med att han tyckte att det här var mycket bättre, säger Jan.
Text: Therese Hedlund