Är litteratur något statiskt som bara finns mellan pärmarna i en bok, eller något dynamiskt som uppstår i själva mötet mellan läsaren och boken? Är boken alltid densamma, eller förändras den med varje ny läsning, med varje nytt möte? Kan två människor överhuvudtaget läsa samma bok? Kristoffer Leandoer är en av Sveriges mest kända skribenter i litteraturhistoriska ämnen.
I sin nya bok närmar sig Kristoffer Leandoer litteraturen från ett nytt och oväntat håll där det snart blir tydligt: Det är läsaren som skriver boken. Vi läsare är opålitliga: vi glömmer, vi minns fel. Vi hoppar över och drar ifrån. Men vi är också generösa och lägger gärna till de detaljer som författaren glömt. Läsarens hjärna är ingen tom duk utan ett laboratorium, en filmstudio där författarens verk får liv.
Så vad innebär medskapande läsning för kritiker, översättare, pusseldeckare eller bibeltolkare? Vad strök morfar under i Kierkegaards dagbok? Läser vi med ögonen eller öronen? Vilka böcker har diktatorn i sitt bibliotek? Dödade Oidipus verkligen sin pappa?
Kristoffer Leandoers bok Längta hem, längta bort (2020) nominerades till Augustpriset och Den oavslutade litteraturen (2023) låg länge på kritikernas topplistor. Det är läsaren som skriver boken kan sägas utgöra sista delen i trilogin.