Upplevelsen av ett konstverk – en skönlitterär text, en målning, ett musikstycke – är också ett möte, ett möte mellan konstverket och betraktaren, den som tar emot verket. En relation uppstår – eller inte. Betraktaren blir oundvikligen medskapande – eller motskapande.
Vilken roll spelar då kritiken i sammanhanget? Kritikern är ju ofta den som förmedlar kontakten mellan verket och mottagaren. Denne har uppgiften att såväl göra en kritisk granskning av verket som att – i bästa fall – fördjupa upplevelsen av det. Någon form av tolkning blir oundviklig men samtidigt får kritikern "inte ställa sig i vägen" mellan verket och mottagaren. Kanske är det, som den tyske filosofen Walter Benjamin menade, att "det är möjligheten att bli föremål för kritik som gör något till konst"?
Estetiska upplevelser kan också ge oss nya insikter om världen – och om oss själva. Detta utforskas i ett forskningsprojekt i Estetik vid Uppsala universitet, i vilket särskilt fokus läggs vid kritiken och dess roll för att skapa förståelse.