Att olika sätt att tolka en helig text kan vålla strid är allom bekant. Men hur man ser på oenigheten skiljer sig delvis åt inom och mellan olika religiösa traditioner: är det något man välkomnar (som inom den judiska traditionen) eller är det snarare konsensus som är eftersträvansvärt (som inom den kristna)? Självklart har det också att göra med om man betraktar texten som en direkt uppenbarelse från Gud eller inte. Kanske också om vilken gudsbild man har: en mer mystik sådan ger rimligen större utrymme för skilda tolkningar.
I samtalet kommer olika traditioner, främst inom de abrahamitiska religionerna, att beröras. Hur förhåller sig dessa till varandra? Hur formas en religiös identitet? Hur pass fritt kan de heliga texterna i Nya testamentet, den hebreiska Bibeln (Gamla testamentet) eller Koranen tolkas? En intressant fråga i sammanhanget är hur man upprätthåller eller återskapar en religiös identitet i en kultur där den religiösa traditionen varit förbjuden och i det närmaste utplånad.