Med sin svarta kropp och gula mönster samt dess rastlösa rörelser, påminner den om en geting, med syfte att avskräcka rovdjur.
Långhorningar är kända för sin eleganta kroppshållning och färgprakt, även om de svenska arterna oftast är brunsvarta. De är vanliga i lövskogar men lever även i barrträd. Inför parningen söker hanen upp honan med hjälp av doftsignaler, som uppfattas via antennernas luktreceptorer. Äggen är små, släta och ovala och läggs i dött, torrt lövträ där Lövgetingbocken tillbringar större delen av livet, 2-4 år, som larv. Den angriper inte byggnadsvirke, men kan följa med ved in i hemmet.
Larverna är vit- eller gulvita och har kraftiga käkar. Puppan är tunnhudad och gulvit, men mörknar strax innan kläckning. Efter två veckor spricker pupphöljet och den färdiga skalbaggen kryper ut.