.jpg?doprocessing=1&ci=0%2c40%2c1920%2c1200&w=936&ra=1.6&c=85)
Kyrkoherede Robert Thysells reflektioner och tankar
Förra veckan hände något stort...
Nya testamentet kom ut i en ny svensk översättning.
Åt vilket håll springer vi?
För någon vecka sedan hände något som jag fortfarande ger mig gåshud. Sollentunakillen Andreas Almgren, Turebergs FK, är europamästare! Han sprang hem EM-guldet på 10 000 meter, helt överlägsen!
Vi ber mer än vi tror
Sverige brukar beskrivas som ett av världens mest sekulariserade länder. Och ändå: Vi ber mer än vi tror.
Kan du skicka äggen?
Tankar om påsken av kyrkoherde Robert Thysell. Det börjar alltid likadant. Man tänker: den här påsken ska vi ta det lite lugnt. Två dagar senare står man där med kylskåpet fullt av ägg, fyra sorters sill som ingen riktigt har beställt, och ett påskägg som i praktiken motsvarar en mindre godisbutik.
Vad hungrar du efter?
Ibland, särskilt när jag är ensam hemma och egentligen inte är sugen på något särskilt, kan jag plötsligt bli väldigt hungrig. Eller… hungrig och hungrig. Jag öppnar kylskåpet. Tittar. Stänger. Öppnar skafferiet. Tittar. Inget lockar. Kanske en kaka? Eller ett äpple det är ju nyttigare och rimligare i fastetiden.
Kvart över fyra
I veckan ringde jag till min fru vid kvart över fyra. Inte för att säga något viktigt, egentligen. Mer för att be henne notera en sak. ”Det är inte mörkt än”.
Låt julefriden få plats
Julen är på riktigt. Inte bara ett datum i kalendern, inte bara glögg och julklappar, utan något som kan stanna kvar i våra hjärtan långt efter att ljusen har brunnit ut. Den handlar om julefrid, den frid som inte beror på att världen är lugn, att nyheterna är goda eller att allt går som vi har planerat. Den börjar i något helt annat: ett barn som föds i ett stall.
Kyrkan säger: sakta ner. Kalendern säger: spring!
Det är något särskilt med december. Det är mörkt, men det är också månaden då vi tänder flest ljus på hela året.