Och mitt i allt detta får vi den där underbara adventskontrasten: Kyrkan går in i fastetid och uppmanar oss att stillsamt bereda oss för såväl Jesu födelse, som att avstå något av vårt eget, för att andra ska få leva. Bland annat genom årets julinsamling.
Samtidigt som detta allvarsamma och stillsamma som adventstiden påminner oss om, bjuder resten av livet på full fart; julklappar, julmat, glöggmingel och allt annat vi borde hinna innan jul. Det är nästan lustigt: Kyrkan säger: sakta ner. Kalendern säger: spring!
Andra advent påminner oss om att “Guds rike är nära.” Inte långt bort och inte sen. Inte när vi hunnit allt. Utan nära och här, mitt i vardagsstöket. Det är ett ganska hoppfullt påstående för alla oss som försöker få ihop december.
Sedan kommer årets härliga tidskombination: Lucia på lördag och dagen efter tredje advent. Lucia kommer med sång som värmer. Och även om hennes egen historia är tung och allvarlig, så är hon en ljusets apostel. Varje år, mitt i mörkaste december, kommer hon med påminnelsen om att det finns ett ljus som ingen kan släcka. Dagen efter är det tredje advent och då får Johannes Döparen ordet. Det är svårt att tänka sig två mer olika karaktärer än Lucia och Johannes. Men i år får de stå bredvid varandra i kalendern. Lucia bär ljus. Johannes, en man som vissa avfärdade som en tokstolle, står där i öknen klädd i kamelhår, med en gräshoppa i mungipan och ropar “Bana väg för Herren!”
Johannes Döparens rop är inte ett krav på mer att göra. Snarare en vädjan att våga öppna en lucka inåt. Inte i chokladkalendern, utan i hjärtat. Johannes rop innebär att vi får försöka ge plats för ljuset som redan kommit.
Att Lucia kommer precis före tredje advent passar därför perfekt. Hon påminner oss om ljuset. Johannes hjälper oss att göra rum för det. Tillsammans gör de december lite mer begriplig och mycket mer hoppfull.
Sanningen är att många av oss inte hinner med advent på det där stillsamma sättet vi ibland drömmer om. Men advent kräver inte perfekta förutsättningar. Ljuset letar sig ändå fram.
Så i år, när Lucia och Johannes Döparen står där hand i hand, kan vi låta deras gemensamma budskap få lysa lite extra. Ljuset kommer först. Sen hittar det vägen in i våra liv – även om vi snubblar fram bland julbak, julklappar och kalendrar. Guds rike är nära!
”Bereden väg för Herran! Berg, sjunken, djup, stån opp! Han kommer, han som fjärran var sedd av fädrens hopp. Rättfärdighetens förste, av Davids hus den störste. Välsignad vare han som kom i Herrens namn.”
Psalm 103:1