Plötsligt ska ord som många av oss kan utantill få nya kläder. ”Fader vår som är i himmelen” som så många vuxit upp med, och som sedan 1981 inleds med orden ”Vår Fader, du som är i himlen”, och nu börjar nu med orden ”Vår Far i himlen”. För den som har bett bönen i decennier kan det kännas ungefär som när någon plötsligt möblerar om i barndomshemmet. Man hittar fortfarande till köket men känslan är att det var bättre förr.
Jag kan förstå känslan. Det finns människor som verkar tycka att själva tanken på en ny bibelöversättning är ungefär lika provocerande som att byta receptet på mammas köttbullar. Många kanske tänker att Bibeln borde få vara som den alltid har varit. Samma ord, samma formuleringar, samma trygghet.
Det är det något väldigt bibliskt med att översätta Bibeln. Det finns få saker som tyder på att Jesus själv kunde grekiska. Han talade arameiska och talade med människor på deras språk, i deras tid, i det heliga landet. Men det Nya testamentet är ursprungligen författat på grekiska, och man kan hävda att alla saker som Jesus säger i sig självt en översättning. Därför kan man med fog hävda att: If it’s good enough for Jesus, it’s good enough for us.
Bibeln har aldrig varit ett museum. Den har färdats mellan språk, kulturer och generationer. Människor har i alla tider försökt hitta ord för det de själva har upptäckt i de gamla texterna. Gud är inte rädd för nya ord. Kanske är det vi som ibland är det.
En ny översättning betyder inte att vi har fått en ny Gud eller en ny kristen tro. Utifrån modern bibelforskning och målet att ligga nära den grekiska grundtexten får den stora berättelsen en ny språkdräkt som kan brottas med oss på nya sätt. Och det är kanske det viktigaste.
Bibeln är inte till för att stå vackert i bokhyllan. Den är till för att läsas. Att brottas med. Att bli berörd av. Ibland irriteras av. Ibland tröstas av. Och kanske, mitt i allt detta, upptäcka att orden handlar om oss själva.
Orden handlar fortfarande om rädsla och hopp. Om skuld och förlåtelse. Om kärlek som bär när vår egen kraft tar slut. Och om Gud. Den Gud som fortfarande söker människor, fortfarande verkar och fortfarande vill bli igenkänd.-
En ny bibelöversättning är inte främst ett avsked till de gamla orden. Det är en på-minnelse om att evangeliet alltid behöver få nya ord. För att världen förändras, språket förändras, vi förändras. Men kärleken och det glada budskapet består. Den kanske mest kända passagen i Bergspredikan, Herrens bön, har nu fått denna översättning:
”Vår Far i himlen!
Må ditt namn bli helgat,
må ditt rike komma,
må din vilja ske
så som i himlen, så också på jorden.
Ge oss i dag det bröd vi behöver,
och förlåt oss våra skulder,
liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss,
och för oss inte in i prövning,
utan rädda oss från det onda.”
(Matteus 6:9-13 NT 2026)
Robert Thysell, kyrkoherde i Sollentuna församling
robert.thysell@svenskakyrkan.se