.jpg?doprocessing=1&ci=0%2c20%2c943%2c589&w=936&ra=1.6&c=85)
Många kallar det för årets tuffaste tid – kanske för att festen är över och vintern inte har den goda smaken att ta slut. Det är nu som gymmen fylls av nyårslöften på svettiga löpband, och jag har själv halkat dit. Som alla andra.
Gymmet är ett märkligt universum. Där finns de som ser ut som grekiska gudar, och så vi andra – nybörjare med skakiga knän och ett stilla hopp om att “den här gången” blir annorlunda. Någonstans mellan marklyft och maskiner stannar jag upp och funderar. Vad är det egentligen vi försöker lyfta? Är det vikterna, våra kroppar eller något tyngre – som till exempel själens vintertrötthet?
I Bibeln finns en text som biter sig fast i mig, särskilt nu i oxveckorna: “Det knäckta strået bryter han inte av, den tynande lågan släcker han inte” (Jesaja 42:3). Alltså en Gud som inte kräver prestationer, utan varsamt vårdar det lilla ljus som brinner i oss. För ärligt talat, ibland känns min inre låga inte större än den där sista ynkliga ljusstumpen som fanns kvar från i julas och som jag tände i söndags då det var kyndelsmässodagen. (Kyndel är ett gammalt ord för ljus, jfr engelskans candle). Det är en dag för ljuset, men också en dag för att komma ihåg att Gud tänder nytt liv där vi bara ser tomhet. Vi läste bibeltexten om gamla Symeon och Hanna som ser hur ljuset bryter in när Jesus bärs fram i templet. Detta trots att de förmodligen också hade genomlevt sina andliga oxveckor. Ljuset för världen, rakt in i vardagen.
Så vad gör vi? Vi släpar oss till gymmet, springer på bandet, lyfter vikterna och hoppas att ljuset orkar stanna kvar. Och det gör det, inte för att vi är starka, utan för att Gud är den som bär. Han släcker inte tynande lågor, varken i februari eller i någon annan månad.
Så om din låga flämtar just nu, påminn dig själv om detta: Det är Gud som vårdar elden. Han är ljuset som aldrig tar slut – inte ens i oxveckornas mörker. Och när våren kommer, för det gör den alltid, kanske vi till och med orkar höja tempot på löpbandet.
Robert Thysell, kyrkoherde Sollentuna församling
robert.thysell@svenskakyrkan.se