Åt vilket håll springer vi?

Jag tycker om löpning som bild för livet. Paulus, en av bibelns meste författare, gör det också. I Första Korinthierbrevet skriver han: ”Jag har målet i sikte när jag löper, och jag slår inte i luften när jag boxas.” 1Kor 9:26

Det är ett ganska bra bibelord inför hösten. För det är lätt att tänka att en nystart handlar om att göra mer. Ny termin, nya mål, nya ambitioner. Vi ska hinna mer, träna mer, vara mer närvarande och kanske dessutom bli lite bättre människor. Men Paulus påminner oss om något viktigare: Vad är målet? Åt vilket håll springer vi?

Det är också en viktig fråga för kyrkan inför en ny termin. Nu startar körerna, barnverksamheten och alla gudstjänster och mötesplatser igen. Människor kommer tillbaka efter sommaren och fyller kyrkorna med liv.

Kyrkans uppgift är inte att springa snabbast. Vi behöver inte vinna eller ens komma först. Vårt mål är något annat: att vi människor ska få upptäcka Guds kärlek och närvaro mitt i våra egna liv.

Och det är kanske det fina med en nystart, ny termin, nya möjligheter. Vi behöver inte börja om från noll. Vi får fortsätta där vi är. Ta ett steg. Sedan ett till. Ibland går det lätt. Ibland känns det tungt. Ibland behöver vi stanna och hämta andan. Men vi behöver inte springa ensamma.

Så välkommen – till kyrkan, till gemenskapen, till kaffet, musiken, gudstjänsten och alla de där mötena som kan förändra mer än vi anar.

Och tack Andreas Almgren för hur du visar vad människor kan åstadkomma med extrem träning. För oss andra är det viktiga är inte hur fort vi springer. Kanske inte ens att vi springer. Det viktiga är snarare att vi vet åt vilket håll vi strävar.

Robert Thysell, kyrkoherde i Sollentuna församling