En diakons arbete i kyrkan kan innehålla många delar. En viktig del är att möta människor som har behov av hjälp och stöd. Maria Löfdahl, diakon i Härlanda, berättar:
– Många söker samtal av olika skäl. Det kan handla om tro och tvivel, relationer och ofta om ensamhet. Det kan vara den konkreta ensamheten, att bo själv och sakna någon att dela vardagen med. Det kan också vara existentiell ensamhet, att gå igenom en livskris eller förändrade relationer. I sådana situationer kommer ofta de stora frågorna.
Skönt att få berätta
Att uppleva ensamhet är väldigt vanligt, ser Maria, och en stor riskfaktor för psykisk och fysisk ohälsa.
– Någon sa en gång att en person som är ensam blir till slut deprimerad. Att vi människor behöver varandra blir väldigt tydligt, säger Maria.
Kring Härlanda kyrka och i östra delen av Göteborg finns många ettor och ensamhushåll. Här har vissa svårt att få vardagen att gå ihop och får därför avstå sociala kontakter av ekonomiska skäl. Här har andra det ganska bra, men kan ändå uppleva ensamhet och sakna någon att anförtro sig till. Då kan det vara skönt att just få berätta för någon som lyssnar och har tystnadsplikt.
Mötesplatser att bjuda in till
Att kyrkan har många mötesplatser för gemenskap ser Maria som en tillgång.
– Hos oss kan det handla om att välkomna till sopplunch, öppen förskola, ungdomsgrupp, vår frivilligcentral Knuten, mansfrukost och mycket mer. Att det finns ett sammanhang i kyrkan att bjuda in till är en superkraft skulle jag säga! Det är så som kyrkan fungerar.
Varje onsdag är det sopplunch i Härlanda. En vanlig onsdag i mars kommer uppemot femtio personer för en stunds mat och gemenskap. I kön syns både äldre stammisar och pappor med bebisar från pappagruppen som lånar lokal i kyrkan. Maria hjälper till med serveringen av jordärtskockssoppan som hennes kollega Lars-Åke och ett gäng volontärer lagat. Det blir ett sorl i lokalen och mysig stämning runt borden. Blir det någon soppa över tar vissa med sig hem – andra fortsätter sjunga allsång i Sångkuren som startar i rummet intill.
Möta hela människan
Maria har varit diakon i tretton år. Det som lockade henne från socionomyrket till diakon är just att få möta hela människan. Här handlar det inte om att behandla en diagnos eller göra en social insats - utan att människor får vara hela sig själva, tycker hon.
– Som jag ser det är diakoni en del av kyrkans dna. För mig blir tron ganska meningslös om den inte tar sig uttryck i handling – och värme mellan människor är ett sådant uttryck.