Kvällssolens milda ljus silas genom de fyrkantiga fönstren i Härlanda kyrka. Det är onsdag och kvällsmässa som vanligt, men ändå annorlunda. Ikväll ska Trolla bli döpt. Musikern Peter spelar stämningsfullt på gitarren. Trolla sitter på stolsraden alldeles bakom dopfunten, tillsammans med sin tillresta mamma och kompisarna från universitetet.
– För mig har tanken på dopet växt fram över tid. Jag har sett vad kyrkan gör för de svaga i samhället. Oavsett vilken tro man har är kyrkan en trygg miljö. Det vill jag vara med och bidra till. Många går ur kyrkan – men jag har känt: Jag vill gå in! berättar Trolla.
Trolla är inflyttad från Stockholm och visste inte vilken församling hon tillhörde. Men hon googlade och det visade sig att Härlanda kyrka var väldigt nära.
– Det gick faktiskt väldigt lätt att hitta rätt. Jag och prästen VT har träffats flera gånger och pratat om tron och om Jesus. Vi har läst texter och haft reflektion. Jag har känt mig jättevälkomnad.
För mig har tanken på dopet växt fram över tid. Jag har sett vad kyrkan gör för de svaga i samhället. Oavsett vilken tro man har är kyrkan en trygg miljö. Det vill jag vara med och bidra till.
Trolla
I dopet är alla ett
Snart kommer VT in och säger hej. Det är dags för Trolla att gå ut till sakristian och ta på sig den vita kåpan utanpå jeansen. Trolla och VT har gått igenom hur dopet går till, men ändå känns det lite nervöst. Trolla har aldrig varit på något vuxendop tidigare.
Vaktmästare Habib ringer i klockorna. Vi som samlats ikväll sjunger psalmen ”Guds kärlek är som stranden” och sen får Trolla gå fram.
– I dopet görs inte skillnad på människor. Ingen är störst eller minst, först eller sist. Alla är ett i Jesus Kristus, läser VT inledningsorden.
I dopet ber prästen för den som ska döpas. Som vuxen får Trolla själv säga sitt namn och bekräfta att hon vill bli döpt. VT ber Trollas mamma att hjälpa till att hälla upp dopvattnet.
– Jag döper dig i Faderns, Sonens och den heliga Andens namn, är de enkla orden som uttalas medan Trolla får dopvatten tre gånger på sin panna.
Insvept och trygg
En stund senare är mässan slut. Trolla har fått sitt dopljus och också fått ta emot nattvarden för första gången. Nu bjuder församlingen på prinsesstårta och hon blir uppvaktad av sina vänner med presenter. Jag frågar henne hur dopet kändes.
– Det var väldigt speciellt, men det kändes bra. Det var skönt att ha kåpan på mig. Jag kände mig insvept och trygg i den. Jag behövde inte fundera på vilka kläder jag skulle sätta på mig heller.
Vad tar du med dig från idag?
– Att det finns en plats där alla är välkomna. Där det finns någon att prata med – och söka stöd när det behövs. Och även om jag inte känner så många i kyrkan finns en varm atmosfär här, säger Trolla.