.jpg?doprocessing=1&ci=0%2c424%2c3024%2c1890&rc=1383%2c590&w=936&ra=1.6&c=85)
Kyrkogårdsförvaltningen i Örebro ansvarar för begravningsverksamheten och kyrkogårdarna som ingår i pastoratet. En del av uppdraget är att utveckla och förnya de tolv kyrkogårdarna så att man kan fortsätta erbjuda olika sorters gravplatser i olika miljöer.
– Trender svänger, även inom gravskick. För oss är det viktigt att kunna tillmötesgå önskemålen i så stor utsträckning som möjligt, säger Charlott Torgén, driftchef för kyrkogårdsförvaltningen.
Ett tydligt exempel på att trender svänger är att det i dag är stor efterfrågan på askgravplatser.
– Det finns ett stort intresse för släktforskning och det avspeglas även hos oss. I stället för en minneslund vill nu många ha en specifik plats att gå till, berättar Charlott.
För att skapa utrymme för fler askgravplatser har man på Norra kyrkogården använt sig av ett gammalt linjegravfält, men behållit dess struktur och stenar. Även på Almby och Olaus Petri kyrkogårdar har man nyttjat återlämnade gravramar för att skapa nya gravplatser med ny plantering och sten.
En vanlig missuppfattning är att det inte längre sker begravningar på de äldre stadskyrkogårdarna, att det inte finns någon plats där. Men det stämmer inte. En kyrkogård kan vara 900 år och fortfarande användas och det är precis så det ska vara poängterar Charlott.
– Vi vill inte skapa några museikyrkogårdar. Vi vill låta kyrkogården vara en aktiv miljö samtidigt som vi bevarar det kulturhistoriska värdet. Det är en balansgång, inte minst på de mindre kyrkogårdarna i stan. Det krävs stor hänsyn.
Oavsett vad som ska göras handlar det om att få till ett samspel både mot gårdagen och morgondagen, förklarar hon.
Text: Maria Widar
Texten har ursprungligen varit publicerad i magasinet ”Örebro - mitt i livet” nr 4/25