”Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.” (Gal 3:28)
Under 1900-talets andra hälft började Sverige byggda upp ett trygghetssystem likt finmaskiga skyddsnät. Sverige skulle erbjuda sina invånare grundläggande ekonomisk och social trygghet. Idén om det goda samhället skulle erbjuda alla invånarna välfärd i form av utbildning, sjukvård, föräldraledighet, barn- och äldreomsorg med mera. Om någon föll igenom ett av näten skulle nästa nät fånga upp.
Under de senaste åren har skyddsnäten börjat luckas upp mer och mer. Fler invånare faller igenom. Trots att vi lever i samma land är villkoren olika särskilt för människor som kommer från andra länder. De senaste åren har vräkningar ökat markant, så även barnfattigdom. Människor som lever i hemlöshetssituation avregistreras av Skatteverket som ”försvunnen” ett ”utflyttad till okänt land”. Dessa personer utestängs från sina medborgliga rättigheter bara för att de inte har en fast bostad.
Idén om det goda samhället för alla liknar på många sätt kristendomens grundtanke om jämlikhet och gemenskap. De första kristna levde i kommuniteter med delat ägande och gemensamt ansvar för varandra. Kyrkans diakoni (omsorgsarbete) har således ett uppdrag att stå på de utsattas sida. Sankta Maria diakonicentrum i Malmö arbetar utifrån metaforen skyddsnät: akutstöd, repstege, halkskydd och megafon.
Akutstöd
I dagens grovmaskiga skyddsnät faller människor handlöst ner i en ekonomisk och social ”grop” som är svår att ta sig upp ifrån. I ett initialt skede försöker vi inom diakonin erbjuda det mest akuta som mat, ekonomisk vägledning, soppluncher, sovsäckar, tält och kläder med mera. Akutstöd är bra, men räcker inte.
Repstege
Att människor fastnar i utanförskap är oacceptabelt, eftersom en grundsyn inom kristendomen är jämlikheten mellan människor. Kyrkans diakoni försöker således verka som en möjliggörare för hjälp till självhjälp. Tillsammans med våra konfidenten försöker vi utforma en ”repstege” upp ur den ekonomiska eller sociala ”gropen”. Ibland kan det innebära samarbete med kommunens uppsökarverksamhet eller civilrättsorganisationer. Repstegen är bra, men räcker inte.
Halkskydd
Att hjälpa människor tillbaka är nödvändigt, men vi behöver också försöka förhindra att nya personer faller igenom hålen i skyddsnäten. Vi behöver således försöka sätta ut ”halkskydd” så att människor inte slinter igenom hålen i skyddsnäten. Fokus i denna fas är prevention. Detta kan vi göra genom att både skapa medvetenhet internt och sprida information till dem som håller på att drabbas. Halkskydd är bra, men räcker inte.
Megafon
Slutligen, om vi inom diakonin har upptäck hål i skyddsnäten har vi ett ansvar att allmänheten och våra politiker få reda på detta. Detta för att bristerna i skyddsnäten ska kunna lagas. Detta kan vi exempelvis göra genom dialogmöten, debattartiklar, nätverksmöten, upprop och öppna brev till riksdagspartierna. Megafonen är bra, men räcker inte. Vi behöver arbeta med samtliga delar för att kunna bidra till en fredligare värld.