Det finns en sorgens hierarki.
Det finns kulturella ramar och normer om det mänskliga och vilka förluster vi kan erkänna som förluster.
Det finns normer för vilka liv som kan sörjas.
Om ett liv utsläckts, en människa dödats, och det livet inte räknades som liv hur kan då sorgen ta sig uttryck?
Det är ett slags omänskliggörande av både liv och död. Våldsuttryck in i döden. Malmöpoeten Kristian Lundberg hjälper oss här i den svåra sorgens hierarki, i det omänskliga:
”För mig är det enkelt. Gud är alltid den mest utsatta människans vittnesbörd.
Kristus finns på Förvaret där människor försöker överleva i väntan på att deporteras mot en okänd framtid.
Kristus finns vid alla stängda passager, han finns vid alla stängda dörrar, vid alla avslag och på alla platser där det omänskliga blir en norm.”
Det finns en osynlig kärlek som blir konkret när vi lämnar utrymme för den andre, den som inte är vi.
Den kärleken kräver oss i att se och namnge det som verkligen sker. Att alla liv är sörjbara bortom en sorgens hierarki.
BÖN #19 Sorgens hierarki
Gud vi ber för din närvaro i det omänskliga
Vi ber för alla människors liv som sörjbara liv
Vi ber om mod att se och benämna det som verkligen sker
Vi ber för fred, kärlek och mänsklighet
Amen