Man sitter under ett träd och tittar bortom kameran
Lyssna

Nyhet / Publicerad 6 september 2022 / Ändrad 9 september 2022

"Det hålrum jag hade inom mig blev fyllt så att jag blev en hel människa"

Ulf är nykter alkoholist som lämnade ett liv i katastrof bakom sig. Hålrummet som fylldes med sprit fylls idag av det andliga livet, ett filosofiskt ramverk och relationen till andra människor

”I missmodet som var så hittade jag ingen lösning, jag hittade ingenting. Jag ville inte sluta dricka utan slippa konsekvenserna av drickandet. Jag ville inte ha bakfyllan eller vara den där sura gubben. För 26 år sedan var det katastrof. 
Fullständigt nersupen och det kom till att min arbetsgivare satte press på mig, och jag blev inkallad till chefen som ville att jag skulle sätta korken på flaskan. Men han visste ju inte, för han hade aldrig haft något att göra med spriten under hela sitt liv. Det funkade inte alls den första gången, för jag tänkte att jag skulle klara det själv. 
 
Den destruktiva processen pågick under många år, hur länge är svårt att säga. Jag märkte när jag var med mina vänner att alkoholen gjorde mig till en annan människa. Det hålrum jag hade inom mig blev fyllt så att jag blev en hel människa. 
Det hålrummet är fortfarande kvar men det har jag fyllt med något annat som är bättre. Nu är det fyllt av det andliga livet och att umgås med människor som gör mig gott, men även de som inte gör mig gott för jag lär mig av dem också”

"Jag skulle inte bli som min far"

Ulf

”Jag vet inte vart tomrummet kom ifrån. Det sägs att alkoholism är en ärftlig sjukdom med en sjuk själ och ett sjukt känsloliv. Min far var alkoholist och det var en oro i familjen om han skulle komma hem nykter eller inte. Men min mor skyddade oss barn, och hon kom också från en dysfunktionell familj. Det arvet fick jag, jag skulle inte bli som min far och dricka på det sättet – men jag blev ännu värre.
 
Jag har varit människan som är impulsiv i tanke och handling, men nu kommer eftertanken innan handlingen. Det har inte kommit som en blixt, jag har tränat på att göra det och jag har tillgång till ett filosofiskt program, en tolvstegsfilosofi. 
Jag tittar på mig själv och pekar inte på andra, även om jag så klart lär mig av vad andra gör. Jag är samma människa fast jag har ett annat synssätt på saker och ting.

Det bottnar alltid i en tro på något som är större än mig själv. Du kan kalla det Gud eller vad du vill, det viktiga är att jag inte är Gud” 

Text och bild:

Johan  Blixt

Johan Blixt

Kommunikationsenheten, Svenska kyrkan Malmö