Erik Wallmark är psykolog vid Traumamottagningen Centrum för sexuell hälsa i Malmö, en del av Skånes universitetssjukhus. Här möter han människor som utsatts för sexuella övergrepp, människor som ofta burit på sin berättelse länge, ibland i åratal.
- Att ha blivit utsatt för ett sexuellt övergrepp förändrar livet. Men det går att läka. Det finns hopp, och det finns hjälp. Många tror att de är ensamma. Att ingen skulle tro dem, eller att det inte är någon idé att söka hjälp. Men det är just där hoppet börjar, när man vågar berätta, och blir tagen på allvar.
Mörkertalet: det som inte syns
Varje år sker uppskattningsvis mellan 5 000 och 20 000 sexuella övergrepp i Skåne. Bara en liten del blir polisanmälda eller leder till vårdkontakt.
Erik berättar att 20 % av kvinnor och 5 % av män uppger att de någon gång utsatts för allvarliga sexuella övergrepp.
- Det finns ett enormt mörkertal. Bara runt tio procent av kvinnorna och ännu färre män söker vård eller anmäler. Många bär det inom sig. 34 % av kvinnorna och hela 66 % av männen har aldrig berättat för någon. Det säger något om hur mycket tystnad det finns runt det här.
Bland HBTQ-personer är utsattheten ofta ännu högre. Särskilt bland bisexuella kvinnor och homosexuella män.
-Det här handlar inte bara om kön. Det handlar om mänskliga rättigheter. Rätten att inte bli utsatt för våld eller kränkningar, oavsett vem du är.
Skam, skuld och tystnad
Efter ett övergrepp följer ofta en känsla av maktlöshet och skam.
-Många skuldbelägger sig själva. Det är ett sätt att försöka få kontroll över något som var helt okontrollerbart. ”Om jag bara inte hade…”, sådana tankar är vanliga. Men det är aldrig den utsattas fel.
Att våga berätta är ofta en lång process. Först måste man förstå vad som faktiskt hänt, kunna minnas det, sätta ord på det, och sedan våga lita på att någon vill lyssna.
-Omgivningen spelar en avgörande roll. Hur vi reagerar när någon berättar kan påverka hela läkningsprocessen. Om man får ett varmt och lyssnande bemötande kan det göra all skillnad. Tyvärr upplever ungefär en tredjedel att de får en negativ reaktion när de berättar. Därför måste vi alla bli bättre på att lyssna utan att döma.