Krematorietekniker – ett jobb i närhet av döden

Limhamns krematorium ligger i änden av den rofyllda kyrkogården, i samma byggnad som begravningskapellen Trons kapell och Uppståndelsens kapell. Själva krematoriet är en ljus lokal som domineras av tre stora ugnar i rostfritt stål. Trots att temperaturen inne i ugnarna uppgår till runt 1 100 grader är det normal rumstemperatur i lokalen, och ingen lukt tränger ut från ugnarnas stängda luckor. 

Matilda Trawén började sin bana som säsongsarbetare på Limhamns kyrkogård innan hon för sju år sedan blev krematorietekniker. Någon särskild utbildning krävs inte för jobbet, utan det är istället ens personliga egenskaper som är avgörande. Matilda förklarar:

– Man anställs i grund och botten på personlig lämplighet. Det krävs att du har ett teknikintresse och att du har en personlighet som lämpar sig för den här typen av jobb, där du möter anhöriga och ska hantera den etiska biten av det hela. Man befinner sig ganska nära döden på daglig basis här, och det är inte alla som klarar att jobba i det.

Matildas arbetar tillsammans med sina kollegor Linus Ekström och Jakob Lindqvist på krematoriet. Linus, som tidigare var kapellvaktmästare inom kyrkogårdsförvaltningen, och Jakob, som har en bakgrund som fysioterapeut, har alla delat samma erfarenheter av den första tiden på jobbet. De är överens om att det kan vara tungt i början, särskilt när det rör sig om barn eller unga människor som gått bort.

– Det krävs att få en viss distans till jobbet så att man inte släpper det alltför nära inpå. Men det betyder inte att man inte blir påverkad och inte har några känslor alls kring det. Etiken är ju väldigt viktig, och du måste ha en förståelse för vad du håller på med. Är du helt kall och avstängd blir det bara en industri, säger Matilda Trawén.

Öppet hus på krematoriet den 24 maj

Matilda Trawén, som är van vid att ta emot studiebesök, guidar vant runt i teknikrummet. Hon pekar på rökreningsanläggningen – en avancerad utrustning som ser till att röken från ugnarna filtreras noggrant, så att miljöfarliga ämnen som kvicksilver från amalgamfyllningar inte släpps ut i luften. Hon förklarar att yrket som krematorietekniker är långt mer mångfacetterat än många tror.

– Som krematorietekniker är du inte bara krematör, du är också mekaniker, tekniker och processövervakare. Det är ett väldigt mångsidigt jobb.

Med vana händer trycker Linus Ekström på en knapp och öppnar en liten lucka till ugnen och kontrollerar att det är dags att rensa ut askan. Med värmeskyddande solglasögon och tunga handskar hämtar han den tre meter långa rakan, öppnar en större lucka och placerar en liten keramisk bricka med den avlidnes unika id-nummer vid nästa schakt. Askan rakas ned för att svalna, först i ett förbränningsutrymme och sedan i ett särskilt svalskåp. Därefter sorteras metallrester ut för återvinning, innan askan finmals och placeras i en urna för sin sista vila.

Nästa kista ska in i ugnen och lyfts automatiskt upp och skjuts in när Linus Ekström trycker på en knapp. Det tar bara 14 sekunder från öppning tills luckan är helt stängd, men ändå hinner vi se att kistan fattar eld direkt i hettan.

I ett yrke där teknik möter etik krävs mer än bara kompetens – det krävs förståelse för livets sista kapitel. För Matilda Trawén och hennes kollegor är varje arbetsdag en påminnelse om människans sårbarhet, men också om vikten av värdighet, även när ingen längre kan kräva den.

– Även om en människa dör helt ensam försöker man ta reda på lite om hur personen hade det i sin tillvaro och så har man en begravning med musik och någon blomma på kistlocket, även om det bara är prästen, kapellvaktmästaren och någon från begravningsbyrån där. Bara för att man var ensam så betyder inte det att man blir kastad i ett hörn, säger Matilda Trawén.

Den 24 maj har alla som är nyfikna en unik möjlighet att själva besöka Limhamns krematorium och få en inblick i arbetet bakom kulisserna – ett arbete som ofta sker i det tysta, men aldrig utan omsorg.

Mer information hittar du här.