Tänk dig att du en dag försöker öppna ditt bank-id och möts av meddelandet ”avliden”. Efter mycket besvär med banken går du sedan till Skatteverket. Där får du höra att du är registrerad som ”försvunnen” eller eventuellt ”utflyttad till ett okänt land”. Du visar upp din legitimation och säger: ”Jag sover i olika parker och trappuppgångar här i staden. Tjänstemannen svarar: ”Enligt vårt register är du försvunnen” och avfärdar ditt ärende. Du kan nämligen inte registreras i datasystemet eftersom rutan för bostadsadress inte går att fylla i. Du får i stället blanketten ”Anmälan om flytt till Sverige”, trots att du aldrig har flyttat härifrån.
Under tiden som du är ”försvunnen” har – utöver ditt bank-id – också ditt fysiska id-kort spärrats. Du kan därför inte hämta ut din medicin på apoteket. Du kan inte heller komma åt din internetbank för att betala fakturor. Dina skulder läggs på hög. Du får svårigheter med att hyra bostad och kan inte skriva in dig som arbetssökande på Arbetsförmedlingen. Du vänder dig därefter till socialtjänsten för hjälp. Din ansökan om ekonomiskt bistånd avslås, eftersom du inte kan uppbringa de dokument som krävs. Den hjälp som erbjuds är, i första hand, en tågbiljett till en tidigare folkbokföringskommun.
Du skickar in blanketten om återflytt. I ett standardsvar kräver Skatteverket att du ska bevisa var du har din dygnsvila, enligt folkbokföringslagen (1991:481) och begär in dokument som hyresavi, kontoutdrag och faktura. Bevis du inte kan ge eftersom Skatteverket har avregistrerat dig. Under hela denna process har Skatteverket undvikit att skriva in dig på din vistelsekommun, eftersom de menar att du har försvunnit trots att du har varit på ett av deras servicekontor och uppvisat din legitimation. Om du har en ogiltig id-handling nekar Skatteverket dig en förnyelse eftersom du inte är folkbokförd i Sverige. Samtidigt måste du ha en giltig id-handling för att just folkbokföras.
Denna beskrivning är ett typexempel för alla dem som lever i akut bostadslöshet och vi som slår larm är diakoner som arbetar med samhällets mest utsatta människor tillsammans med forskare inom rättssociologi och välfärdsrätt. För oss är dessa människor inte försvunna. Hur många som berörs är oklart. Det saknas tillförlitlig statistik. Vi har inhämtat uppgifter från både Statistiska centralbyrån och Skatteverket. Statistiska centralbyråns uppgifter gäller avregistrerade som utvandrade till ”obefintligt land” eller ”okänt utvandringsland”. År 2024 var det 24 548 personer, vilket motsvarar en mindre svensk tätort som Enköping. Statistiska centralbyrån har emellertid ingen information om ”försvunna”. Skatteverket motsvarande siffra för ”utflyttade till ett okänt land” var under en tioårsperiod 85. Deras statistik bygger i stället på avregistrerade som ”försvunnen” vilket var 12 072 unika individer som avregistrerades 47 279 gånger mellan åren 2014 och 2024/2025. Denna bristfällighet visar hur underprioriterad frågan är.
Skatteverkets systematiska exkludering kallas inom sociologin för ”social död”. Fysiskt finns du, men dina medborgerliga rättigheter har tagits ifrån dig. För de avregistrerade sker detta på flera olika fronter:
- Fysisk fara: Skatteverket är väl medveten om att avregistrering som försvunnen innebär en fara för livet. På hemsidan står följande: ”Det kan påverka utbetalningar från andra myndigheter, som exempelvis Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten. Det kan bli svårt för dig att få tillgång till sjukvård eller att hämta ut medicin som du behöver.”
- Avhumanisering: Människors lidande rationaliseras i standardbrev och behand-
lingen mekaniseras.
- Uteslutning: Medborgliga rättigheter kränks och tillgång till välfärd uteblir.
- Osynliggörande: Ord som bostadsbrist eller bostadslöshet ersätts med ”försvunnen” som ett sätt för stat och kommun att förflytta fokus från struktur till individ.
- Juridisk bestraffning: Under rubriken ”När din bosättning är okänd för Skatteverket” framgår att om en ”försvunnen” ger felaktiga eller ofullständiga uppgifter till Skatteverket gör denne sig skyldig till folkbokföringsbrott, vilket kan ge böter eller fängelsestraff upp till två år. Att Skatteverket felaktigt registrerar människor som utflyttande till ett okänt land är däremot lagligt och konsekvensfritt.
- Förlust av socialt nätverk: Familj och vänner kan bli tveksamma till att inhysa den drabbade som inneboende, då risk finns att Försäkringskassan då avslår bostadsbidraget
Slutligen. Julens festligheter med mat och presenter har övergått till årets fattigaste månad. För 2000 år sedan erfor Jesus föräldrar hur det är att inte ha någonstans att ta vägen. Först gick de till Betlehem för att skattskrivas, men ingen sovplats fanns för dem. Därefter var de tvungna att fly för att rädda sitt barns liv.
Vi i Sverige har haft en djup önskan att människor inte ska behöva leva så. Att alla invånare ska ha ett hem och trygghet, även marginaliserade.
Vi har beundrats i kampen för mänskliga rättigheter och vår välfärdspolitik har ansetts som en demokratisk förebild runt om i världen. Hur kan vår medmänsklighet väckas till liv? Vad kan våra ansvariga göra nu för att bostadslösa kan få en av sina mest grundläggande rättigheter tillgodosedda?
Att erkännas. Att folkbokföras. Att ha en trygg plats att sova på.
Underskrifter
Veronika Dunér, Peter Juhlin, Stefan Trygg
Diakoner på Diakonicentrum Sankta Maria, Svenska kyrkan i Malmö
Lotti Ryberg,
Jur dr och fil dr i rättssociologi, Linnéuniversitetet
Annika Staaf, Pia Kjellbom
forskare i välfärdsrätt, Linköpings universitet