Sankta Maria diakonicentrum i Malmö arbetar med samhällets mest utsatta människor, såsom personer som lever i bostadslöshet, med beroendeproblematik eller med psykisk ohälsa. Vi började uppmärksamma problemet med avregistrering från folkbokföringen år 2024. Genom att följa med konfidenter till servicekontor för att hjälpa dem att åter bli folkbokförda upptäckte vi brister i både Skatteverkets mjukvara och myndighetens handläggningspraxis. För att åter bli folkbokförd behövs det fyllas i ett formulär för återflyttning till Sverige, vilket är felaktigt med tanke på att ingen utflyttning har skett. Det saknas ett alternativ som motsvarar den faktiska situationen, det vill säga bostadslöshet. Dessutom krävs ofta omfattande dokumentation som människor i bostadslöshet sällan har möjlighet att uppvisa. Mot bakgrund av detta skrev vi en debattartikel som publicerades i Svenska Dagbladet den 29 januari 2026.
Orsaken till den nuvarande ordningen är en önskan om att stärka kontrollen över folkbokföringen. En förklaring är att den 1 juli 2018 återinfördes folkbokföringsbrottet. Straffansvar kan bland annat aktualiseras när någon uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar oriktiga uppgifter om sin folkbokföring eller underlåter att fullgöra sin anmälningsskyldighet. Straffet för folkbokföringsbrott av normalgraden är böter eller fängelse i högst sex månader. En annan viktig förändring följde av proposition 2021/22:217, Stärkt kontroll och kvalitet i folkbokföringen. Lagändringarna, som trädde i kraft den 1 september 2023, innebär bland annat utökade möjligheter för Skatteverket att genomföra kontrollbesök och förändringar i reglerna om avregistrering av personer vars bosättning inte kan klarläggas. Enligt 13 § folkbokföringslagen ska en person folkbokföras i den kommun där personen kan anses bosatt, även om bosättningen inte kan hänföras till en viss fastighet inom kommunen. I proposition 2021/22:217 framhöll den dåvarande regeringen att denna möjlighet bland annat är avsedd för personer som faktiskt är bostadslösa. Avgörande är således om personens bosättning kan hänföras till kommunen, även om någon stadigvarande bostad eller specifik fastighet inte kan anges.
För att illustrera Skatteverkets handläggningspraxis har vi tagit fram två exempel:
- I ett av Skatteverkets utredningsdokument som vi har tagit del av framgår att myndigheten har fått information att personen i fråga är ”hemlös och arbetslös”. Eftersom personen inte kan inkomma med bevis som ”anställningsavtal”, ”lönespecifikation” och ”fakturor” avregistreras den drabbade som försvunnen (se bilaga 1a och 1b).
- Vi har också tagit del av dokument där Skatteverket inte accepterar att personen i fråga är bostadslös. Till den drabbad skriver handläggaren: ”Du har meddelat Skatteverket att du saknar egen bostad. Det är inte möjligt att vara folkbokförd med uppgiften att man är bostadslös”. Personen folkbokfördes därmed inte i kommunen, utan avregistrerades. Skatteverket bad den drabbade att även fylla i en flera sidor lång logglista över olika adresser som personen bor/sover på (se bilaga 2).
I de båda beskrivna exemplen känner myndigheten till personernas bostadslöshet och vet i vilken kommun de befinner sig i. För den målgrupp vi talar om framstår avregistreringen som en byråkratisk konstruktion som inte stämmer överens med vare sig verkligheten eller proposition 2021/22:217, där det framgår att personer utan fast bostad ska folkbokföras i den kommun där de har sin anknytning. Detta ligger dessutom i linje med Högsta förvaltningsdomstolens praxis (HFD 2021 ref. 46), som påvisar en grundläggande rättslig princip: myndigheternas bedömningar bör utgå från den enskildes faktiska livssituation och anknytning till kommunen.
De två exemplen visar även att det finns omfattande administrativa barriärer för människor som redan befinner sig i en utsatt situation. I praktiken är detta mycket svårt för personer i akut bostadslöshet att uppfylla alla beviskrav, då de kan sova på flera ställen under en och samma natt samt utsätts för svåra förhållanden som regn, kyla och våld. Samtidigt skriver Skatteverket i informationsmaterial Möter du människor som lever i en utsatt boendesituation att ”Du kan också bli folkbokförd på en adress du inte sover på, men som du har anknytning till, exempelvis genom att du hämtar din post, förvarar dina tillhörigheter eller arbetar där”. Detta är minst sagt brydsamt. En medborgare kan betraktas göra en brottslig handling om denne skulle folkbokföra sig på en felaktig adress som en postbox, lagerlokal eller arbetsplats, något som Skatteverket verkar kunna göra.
Det nuvarande systemet riskerar att göra redan marginaliserade personer ännu mer osynliga för myndigheterna och försvåra deras rehabilitering, etablering och återgång till egen försörjning. Det behövs därför en ordning där personer som saknar fast bostad inte behandlas som om de vore försvunna eller utflyttade ut ur landet. Genom att folkbokföra bostadslösa i den kommun där de faktiskt befinner sig kan deras mest grundläggande rättigheter tillgodoses. Samtidigt kan statistiken över personer som bor i landet bli mer korrekt.
Ändamålsenliga åtgärder gynnar både den enskilde och staten, eftersom en fungerande folkbokföring är en förutsättning för såväl individens tillgång till samhällets stöd som statens möjlighet att upprätthålla ett rättssäkert och tillförlitligt system.