När Jesus red in i Jerusalem var han ett centrum av firande och delade folkets gläde, trots att han visste vad som stundade. Vi människor dras med av firande, glädje smittar och viljan att vara en del är stor.
Hade jag gjort andra val i mitt liv om jag hade vetat hur livet skulle bli, för mig och för andra? Och hade jag haft modet att göra det som är rätt även om jag vet att det inte givit mig något, trots nyttan för många andra? I tanken är svaret “ja” enkelt, men hur är det i handling? Kan jag distansera mig från mitt jag, eller måste jag ha en belöning?
Handlandet är avgörande i Kristus. Att genomlida vägen till sanningen för att ge liv.
Jesu vandring är inte för oss människor, han har redan gått vägen före oss. Att vi tar några steg med honom vid vår sida gör oss delaktiga i vår kyrkas gemenskap. Och tillsammans gör vi så mycket mer än vad som är greppbart. Tillsammans ger vi Kristi kärlek vidare till våra medvandrare. Var dag är en påminnelse om att Jesus led för oss så att vi inte skulle behöva lida, utan istället sprida kärleken, godhet och medmänsklighet i tider av ondska och orolighet.
Videkvisten som är Nordens palmblad, låt den påminna oss om pånyttfödelsen av ljuset och värmen som närmar sig för oss som inte ensamma behöver vandra vägen.
