Begravningen är inställd! Livet återvände.
Eller i alla fall blev den abrupt avbruten, graven var tom.
Tänk att komma på en begravning, förberedd på sorg och ett jobbigt avsked, uppklädd med en ros i handen. Och mötas av att begravningen är inställd, och livet har återvänt.
Kvinnorna kom med kryddoljor till Jesus grav tidigt på söndagsmorgonen när vilodagen var över. De skulle komplettera Nikodemus och Josefs hastiga gravförberedelser som de gjort innan vilodagen inföll. Visserligen hade männen haft 30 kg kryddbalsam, mängder tillräckligt för att smörja en kung.
Men graven var tom när kvinnorna kom dit, förvirringen var total. Han var inte där, han var uppstånden.
Vid dödsögonblicket sa den Romerska soldaten, som stod där vid korset: “Den mannen måste ha varit Guds son”.
Samtidigt inne i templet, brast det 20 m höga draperiet mitt itu, uppifrån och ända ner. Skiljemuren in till det heliga revs uppifrån och ner, och relationen mellan Gud och människan var försonad genom Jesus. Alltså relationen var återupprättad, på ett nytt sätt och vägen till Gud öppnades för alla människor.
Det heliga budskapet om Jesus Kristus Guds son och uppståndelsen sipprar ut över hela världen, från mun till mun och till alla världsdelar, genom snårig terräng, öken, glesa tallskogar, mitt i stan, vid ett brusande vattenfall, över snötäckta nationalparker, till oron över krig och klimatförändringar, över gränser och murar som människor byggt upp, under färgglada regnbågsflaggor och ut på underbara soliga sandstränder. Som frön som sprids för vinden sprids budskapet, i sorg och glädje, arbete och vila. Ingenting kan stoppa det: det är sant Jesus är Guds son och han är uppstånden från det döda!
Ömsom flödar budskapet om uppståndelsen översvallande, så självklart och säkert. Ömsom som en viskande vindpust men med visshet om hopp, förlåtelse, befrielse och kärlek. Som omätbara bevis i mellanrummen när det är tillräckligt stilla för att vi ska ana det heliga.
Så vet vi att vi att livet vann över döden, det goda vann över det onda. När vi faller blir vi burna, vi är inte är ensamma och övergivna, och har aldrig varit det.
Så vandrar vi vidare med evigheten i bröstet och fortsätter sprida budskapet.
Herren är uppstånden!
Ja, han är sannerligen uppstånden!
