- Jag kommer att kämpa med gråten

Fredagen den 19 augusti klipper kyrkorådsordförande Yvonne Stålnacke bandet vid invigningen av nya Minneslund för våra små som är placerad längst ner på Örnäskyrkogården med vattnet som fond, intill den befintliga minneslunden.

- Vi vill tillgodose de anhörigas behov och önskan om att askan för deras små, som ett alternativ till jordbegravning, placeras i en egen minneslund. Det har varit viktigt för mig att personalen varit involverad och drivande, säger kyrkogårdschef Fredrik Lundberg, inför invigningen. 

Men vad betyder minneslund och och hur gravsätter man där?

- Det är ett anonymt och kollektivt gravskick, man har ingen gravrätt och de anhöriga är inte med när vi gravsätter. Men vi skcikar naturligtvis ett minnesbrev till de anhöriga i efterhand där vi meddelar gravsättningsdatum, förklarar Ingerlis Lyckhagen, förvaltningsassistent.

Planerna på en ny minneslund för barn och foster tog fart för mer än 10 år sedan. På platsen där den nu kommer att vara gjordes då en liten rundel med stenplattor som man planterade buskar runt men längre kom man inte då.

Anders Stefansson, som gick i pension 2021 efter en lång karriär som vaktmästare och kyrkogårdsarbetare i Luleå domkyrkoförsamling, är den som tagit initiativ till minneslunden för barn.

- Jag arbetade i krematoriet på Örnäskyrkogården under 27 års tid och fick då ofta telefonsamtal från en ledsen mormor eller farmor som undrade var deras barnbarn var gravsatt. När de sa barnbarn kunde det handla om barn men även foster från kort, eller långt gångna, graviditeter. Det kändes futtigt att svara att barnbarnet var gravsatt ”någonstans i minneslunden”. 
- Jag tog därför kontakt med kuratorer och sjukhuskyrkan i Luleå för att prata med dem om idén om att skapa en plats för dit de anhöriga kunde gå, en minneslund för barn och för våra små. När Fredrik Lundberg kom som ny kyrkogårdschef tyckte även han att det var att vi skulle göra verklighet av planerna.

Populär plats att stanna vid redan tidigare

Anders Stefansson har genom åren noterat att föräldralediga ofta stannat till med sina barnvagnar på området sedan tidigare.
- Jag noterade att det ofta satt mammor med barnvagnar på bänkarna vid den plats där vi nu anlägger minneslunden. Jag frågade flera av dem om varför de valt att sätta sig just där. Svaret löd ”för att här är ju barn begravda, det känns naturligt att gå hit med barnvagnen”. Så fast området inte varit taget i bruk ännu har folk trott det, så då vet vi att platsen fungerar och att behovet finns.  

Miljön på kyrkogårdar fungerar ofta som rekreationsområden för människor. Och omgivningen runt en minneslund för barn kändes exra viktig, därför pratade Anders Stefansson ihop sig med Ann-Sofie Molin, landskapsingenjör i Luleå domkyrkoförsamling. Tillsammans har de drivit projektet framåt och Ann-Sofie Molin har ritat och planerat växtlighet, utsmyckning och belysning:

- Jag har försökt förverkliga Anders Stefanssons vision men även tänkt i enlighet med Barnkonventionen.
- Två integrerade hjärtan på marken bildar en helhet och står för kärleken som modern som burit barnet under sitt hjärta känner. Även vaserna för blommor och ljusbärarna har formen av änglar. Barn som går bort brukar kallas änglabarn så därför känns änglarna naturliga i sammanhanget. 

Inbjuda till lek och till att utforska djupa tankar

- Minneslunden för våra små ska vara en plats dit familjer och anhöriga kan komma utan att det ska kännas för jobbigt, fortsätter Ann-Sofie Molin.
- Jag har velat ta tillvara på barnens lekfullhet, det ska kännas naturligt för familj, släkt - äldre som yngre barn - att besöka Minneslund för våra små. 
- Miljön ska återspegla nyfikenheten, lekfullheten och lusten att utforska växtlighet och djupa frågor om livet som kanske främst träskulpturen bjuder in till. Det ska kännas naturligt att gå in där och medföljande syskon eller barn ska känna att platsen är mer lekfull än allvarlig. Och det är ju ingen fara om barnen springer på gräsplanen intill.

Omslutande känsla och öppenhet mot vattnet 

Olika höjd på växtligheten kring Minneslunden ger känsla av olika saker menar Ann-Sofie Molin:
- Jag har valt högre växter mot vägen för att man ska kunna sitta i minneslunden utan att vara uttittad, men mot vattnet är växtligheten lägre för att man ska kunna bevara utsikten mot vattnet och den stora träskulpturen. Man ska känna sig omsluten men inte instängd.

Olika färger på buskarnas blad ger variation.
- Jag har valt buskar som har lite olika färger på bladen. Det är sådana med blomning och bär och inget är giftigt om man råkar äta det. Här kommer det också finnas ett vackert gångstråk genom skogen.

- Det är en stark känsla att få förverkliga det som jag började planera för mer än 10 år sedan, jag kommer att få kämpa med gråten vid invigningen, säger Anders Stefansson när han lämnar platsen för att återkomma till invigningen.