- Rollen som evangelist värderar jag högst av all musik jag gör

Johannespassionen är tyske tonsättaren Johann Sebastian Bachs tolkning av berättelsen om Jesu lidande på korset, så som den skildras i Johannesevangeliet. En tidlös berättelse om kärlek och sonande, om skuld och att gottgöra den - och om lidande och lidelse.
Precis som Jesu liv och död år efter år inte bara är teologiskt intressant - utan kanske till och med ”the greatest story ever told” är också Bachs musik är ständigt aktuell.
Johannespassionen, skriven för kör, solister och orkester, ges i Luleå domkyrka söndagen den 2 april klockan 18 och måndagen den 3 april klockan 19 i Hortlax kyrka.

Hej Johan Christensson, vad kan du berätta om din kommande medverkan i Johannespassionen?
- Rollen som evangelist i Johannespassionen, och systerverket Matteuspassionen, har jag sjungit över 100 gånger under min karriär. Det är den roll jag lagt ner mest tid på att studera och uttolka och som jag nog värderar högst av all musik jag gör. 

Du har en förflutet som kantor - hur resonerar du kring kyrkomusikens roll?
- Musiken i kyrkan är något som vi måste vara mycket rädda om och faktiskt prioritera. Genom den når man in i människor på ett sätt som enbart ord sällan gör. I utrymmet mellan ord och ton i en konsert kan man tydligt skönja anden, detta hur skeptisk man än är till kyrka eller andlighet. 
- Jag sjunger opera och annan profan musik men känner mig alltid hemma i kyrkorummet och har alltid dragits mot den sakrala musiken. 

Vad händer härnäst efter konserten i Hortlax? 
- Då beger jag mig direkt till Stockholm för ytterligare en Johannespassion. I sommar återkommer jag till Luleå i sommar för en konsert med musik av en annan favoritkompositör, Benjamin Britten, i Örnäskyrkan den 12 juli. 

- Det är en utmaning att sjunga Johannespassionen då jag sjunger en aria ganska tidigt i konserten, som är relativt lätt för att vara Bach. Sedan sitter jag tyst i en och en halv timme för att sedan sjunga sin andra aria som är otroligt krävande.
- Den är väldigt skört skriven och ligger högt i tonart, säger sångaren Emma Rönnlund, som vunnit första pris i the NATS auditions, tilldelats The Jessey Norman award, Kungliga Musikaliska Akademiens stora utlandsstipendium med flera.

300 år gammalt verk och ständigt aktuellt

- Johannespassionen ligger i den absoluta toppen av den musikaliska traditionen vi har att förvalta i vår lutherska kyrka. Trots sina snart 300 år, det framfördes första gången 1724, är det ett ständigt aktuellt verk till varje påsk, berättar Samuel Lindh, kyrkomusiker i Luleå domkyrkoförsamling och som kommer att dirigera Johannespassionen.
- Med starkt uttryck, stora och snabba känsloyttringar av hög dramatik, pendlande från djup smärta till jublande glädje fångar det passionsberättelsens innersta kärna och ger den en musikalisk och fysikalisk gestalt som få annan musik klarar att göra. Det är musik som berör något av evigheten och låter den försiktigt, försiktigt lysa upp oss som lyssnar för en liten stund.