Bakom varje gravsättning finns en människa -
och anhöriga med många frågor som behöver hanteras med både kunskap och omtanke.
Många förknippar kyrkogårdsförvaltningen med gräsklippning, gravskötsel och andra praktiska göromål. Men bakom de välskötta kyrkogårdarna finns ett betydligt bredare uppdrag. Här samsas lagar och administration med kulturhistoria, långsiktig planering och möten med människor i sorg.
På kyrkogårdsförvaltningen arbetar bland andra kyrkogårdschef Cecilia ”Cissi” Garland, administratör Anette Hasselberg och arbetsledare Therese Norström. De har olika ansvarsområden, men är beroende av varandra för att arbetet ska fungera.
- Vi behöver ha en ständig kommunikation om det som händer. Utan samarbete skulle det inte gå, säger Cissi.
Ett uppdrag för alla
Begravningsverksamheten är ett samhällsuppdrag som regleras av begravningslagen och finansieras genom begravningsavgiften, som alla folkbokförda i Sverige betalar via skattsedeln. Den är skild från Svenska kyrkans församlingsverksamhet och kyrkoavgiften som medlemmarna betalar.
Rätten till gravplats är därför inte beroende av om den avlidne var medlem i Svenska kyrkan.
- Många vet inte riktigt vad som händer efter ett dödsfall eller vilka möjligheter som finns. Man kanske tror att den som inte är medlem i Svenska kyrkan inte får gravsättas på kyrkogården, men begravningslagen gäller alla, säger Cissi.
För den som var folkbokförd i Sverige vid dödsfallet ingår bland annat gravplats eller motsvarande på en allmän begravningsplats i 25 år, gravsättning och eventuell kremering.
I Leksands pastorat omfattar uppdraget fyra kyrkogårdar: Leksand, Åhl, Djura och Siljansnäs. Kyrkogårdsförvaltningen ska bland annat se till att det finns gravplatser, att kyrkogårdarna hålls i ordnat och värdigt skick och att gravsättningar kan genomföras tryggt och korrekt.
Arbetet behöver samtidigt planeras många år framåt. Önskemålen om hur vi vill gravsättas förändras, och nya eller förändrade gravområden kräver både framförhållning och tillstånd.