En nygotisk altartavla i Härryda

Härryda kyrka har två altartavlor, som har växlat om att inta hedersplatsen längst fram i koret. Äldst är nuvarande altaruppsats i barockstil. Den tillverkade 1693 och tjänstgjorde som altarprydnad i nästan 200 år. I slutet av 1800-talet hörde emellertid barocken sedan länge till kyrkornas konsthistoria, och tidens modestil var nygotiken. Man ville ha en nygotisk altartavla och vände sig till målaren och museiintendenten Gustaf Brusewitz i Göteborg.

Altartavlorna har bytt plats

Han målade en tavla av Jesus i Getsemane. Vem som ritade och tillverkade den praktfulla ramen är tyvärr okänt. Alfa Olsson talar helt riktigt om tavlans "gotiserande omramning". Nu hade man en tavla i tidens modestil. Den sattes upp ovanför altaret, och den gamla altaruppsatsen sattes upp mitt på norra långväggen. Så var ställningen ännu 1949, då Alfa Olsson författade sin utmärkta kyrkobeskrivning. (Alfa Olsson, Landvetters och Härryda kyrkor, Västergötlands kyrkor, Göteborgs stift 7-8, Göteborg 1949, sidorna 11-13.) Under senare tid har man uppskattat barocken mer än nygotiken, och så har altaruppsatserna bytt plats med varandra. Om nuvarande placeringar blir bestående, återstår att se. 1892 års altartavla är nämligen "ett bedårande barn av sin tid". Om fler uppskattar den lika mycket som jag, är det tänkbart att tavlorna får byta plats igen någon gång i framtiden. (Jag uppskattar dock verkligen även 1693 års altaruppsats.)

En högt värderad konstnär

Vilken är värdefullast, Gustaf Brusewitz' oljemålning eller den praktfulla ramen? Jag kan inte besvara denna fråga, ty de är båda välgjorda och intressanta. Jag börjar dock med själva målningen. Gustaf Brusewitz (1812-1899) är inte något stort namn i vår konsthistoria, ty konsthistorikerna har på senare år inte varit intresserade av noggrann verklighetsåtergivning i konsten. Brusewitz var liksom senare Bruno Liljefors och Carl Larsson en mycket noggrann återgivare av verkligheten. 

Som så många andra i sin samtid var han en historiemålare, som ville återskapa bilder ur historien. En av hans kända målningar visar, hur Margareta Huitfeldt överlämnar sitt gåvobrev på sina gods och gårdar till Göteborgs gymnasium (nu kallat Hvitfeldtska gymnasiet). En annan känd målning visar, hur Emerentia Pauli leder försvaret av Gullbergs slott år 1612. En tredje mycket känd och ofta avbildad målning visar Carl von Linné och hans lärjungar. Den såldes av Uppsala Auktionskammare den 6 december 2018 för 86.000 kr. Utropspris var 60.000- 80.000. Man fick alltså vad man begärde och åtskilligt därutöver. Priset visar att målningar av Brusewitz är eftersökta. I detta fall tycks det som i många andra vara så, att konstsamlare och allmänhet har andra åsikter om konsten än konsthistorikerna. 

Inom Härryda kommun är Brusewitz representerad även på Råda Säteri. Denna egendom ägdes nämligen på den tiden av kammarherre Magnus Lagerberg, som var chef över Brusewitz och alla andra på Göteborgs museum. Lagerberg ville ha målningar av föregående ägare av säteriet. Han lånade släktporträtt av ägarnas släktingar och lät Brusewitz måla av porträtten. De hänger ännu idag i säteriets gemak.

En ängel med en kalk

Målningen i Härryda kyrka visar Jesus i Getsemane. Före sitt lidande bad Jesus till sin himmelske Fader och bad, att han om möjligt skulle förskonas från sitt förestående lidande. Jesus råkade i ångest, berättar evangelierna, men en ängel uppenbarade sig och styrkte honom. Hur avbildar man en sådan scen? På målningen håller ängeln en kalk, det vill säga en bägare med någon dryck i sina händer. Det är ett fyndigt sätt att åskådliggöra, att ängeln på något sätt styrkte Jesus. Brusewitz har dock inte hittat på kalken själv. Detta tycks ha varit gängse sätt att åskådliggöra ängelns insats. I Djura kapell i Leksands församling finns en altartavla med samma motiv, och även där kommer ängeln ned från himmelen med en kalk. 

Ängeln finns mitt i bilden

Betraktar man altartavlan i Härryda, förstår man snart att Gustaf Brusewitz var en stor och skicklig målare. Jesus finns till vänster i bilden, betydligt lägre ner än ängeln. Mitt i bild har vi ängeln, som är vitklädd och därför syns bättre än Jesus. Den senare är nämligen klädd i röda och blåa kläder, som nästan försvinner i skuggorna. Denna händelse utspelade ju sig efter solnedgången, på kvällen eller natten. På detta sätt framhåller konstnären i första hand trösten och hjälpen från Gud, medan ångesten och oron hos Jesus inte blir lika framträdande. Givetvis är det viktigt att framhålla, att man kan få tröst och hjälp från ovan. Brusewitz lyckas med konststycket att åskådliggöra detta i bild. För att Jesus inte skall framstå som en bifigur är han målad större än ängeln. Eftersom Jesus finns i förgrunden av tavlan, framstår han helt naturligt som större än ängeln.

Ängeln är rak och smärt

Ängeln är målad rak, värdig och upphöjd. Den är givetvis bevingad, och två utslagna vingar skulle göra ängeln till en bred och kanske klumpig uppenbarelse på bilden. Mycket skickligt har Brusewitz undvikit detta. Endast den ena vingen är utslagen så, att vi ser den i dess helhet. Den andra vingen är vinklad snett bakåt. På detta sätt blir ängeln smal, rak och värdig. Konstnären vet, hur han skall måla för att få fram riktiga uttryck. 

Färgerna valdes med omsorg

Färgerna på kläderna är vitt, rött och blått. Färgerna har givetvis symbolisk innebörd. Ängeln är klädd i vitt, och denna färg står för: ”renhet, helighet, oskuld”. Jesu kläder är röda och blå. Rött är ”eldens och blodets färg: kärlek”. Blått är ”himlens och havets färg: det överjordiska, gudomliga, troheten, himlen”.  Så sammanfattar Frithiof Dahlby färgernas symbolvärden. (Frithiof Dahlby, De heliga tecknens hemlighet: Om symboler och attribut, Andra utökade upplagan, Sthlm 1955, paragraferna 274 och 275.)

Gotik, renässans och barock

Altartavlans ram är ”gotiserande”, skriver Alfa Olsson träffande. Huvudintrycket är mycket riktigt, att vi står inför en nygotisk tavla. Gotiken utmärks av spetsbågar, och denna tavla kröns av en trekant med ena spetsen uppåt. Gotiska byggnadsverk har inte bara spetsbågar utan även spiror, som pekar uppåt. På ömse sidor om trekanten finns spiror, som växer upp ur var sitt torn. Dessa små torn har både spetsbågar och spetsiga gavlar. Tittar man närmare på ramen, finner man emellertid även många andra konststilar. På bägge sidor om tavlan finns pelare, som ju användes flitigt inom arkitekturen, framförallt från och med renässansen. Dessa pelare är omlindade av ett slags växtgirlanger eller växtrankor. Sådana girlanger eller rankor var omtyckta under barocken, då man ville fylla ut alla ytor med slösande rik dekor. Nedtill finns mönster på den mörka ramen, och dessa erinrar om de rika mönster, som förekommer på renässansarbeten. Den krönande spetsen omges på bägge sidor av växtrankor eller krusiduller, som erinrar om barockens broskverk.  

Rokoko och nyklassicism

Tittar man närmare på den krönande spetsen, finner man att den buktar sig och alltså erinrar om rokokons böljande former. Tavlans ram har rundade hörn uppåt. Även dessa rundningar för tankarna till rokokon. Inuti den krönande spetsen finns en trekant med ett öga inom och med omgivande strålar. Under framför allt nyklassicismens tid brukade man åskådliggöra Guds treenighet med en trehörning, och hans förmåga att se och uppfatta allting åskådliggjordes med ett öga. Hans gudomshärlighet återgavs i bild med kraftfulla strålar. På detta sätt finner vi spår efter alla konststilar på denna altartavla.

Blandade stilar berikar
Bör inte en tavla vara enhetlig till sin stil? Så kanske vän av ordning frågar. Många har den uppfattningen. Delvis därför har man länge nedvärderat många av 1800-talets konstskapelser. Tiden och smaken börjar dock ändras. Allt fler uppskattar även 1800-talets nystilar. Ingen lag finns som säger, att ett konstverk skall präglas av enhetlig stil. Tvärtom kan flera stilar berika upplevelsen. Inte ens nygotikens mästare, arkitekten Adrian Peterson, åstadkom enbart enhetliga skapelser. Han kunde blanda gotisk och romansk stil med varandra. Titta på kyrkorna i Lindome och Sankt Pauli! För mig har Gustaf Brusewitz' altartavla alltid varit "ett bedårande barn av sin tid". Detta är ett konstverk, som Härryda församling kan vara stolt över. Här har vi något av det bästa som 1800-talets konstnärer och konsthantverkare har åstadkommit.

Text: Lars Gahrn
Foto: John Fahlnaes