Från Östersund är det 140 mil att köra förbi Haparanda och Sevettijärvi vid Enare Träsk innan du kommer till Kirkenes. Om du efter någon dag är beredd att köra ytterligare 5 mil så sikta på närmaste ryska tullstation strax öster om Kirkenes och tag av norrut när du ser gränsstationen. En smal och slingrig men asfalterad väg no 886 leder mot Grense Jakobselv. Djupfåran i det lilla vattendraget markerar gränsen som här saknar taggtråd utan markeras enbart av stolpar. Närma dig dock icke de röd-gröna ryska stolparna – övervakningen via kameror och kikare är god och det kan kosta 5 000 norska kronor att gå över gränsen även om det är frestande för det är ibland bara drygt 10 meter från vägen – till de gula norska stolparna. När den lilla älven vidgas och havet börjar synas så ser du ett vackert kapell i sten på vägens vänstra = västra sida. Från parkeringen passerar stigen en liten begravningsplats.
Sommaren 2014 var kapellet delvis dolt i byggnadsställningar för renovering pågick. Sommaren 2015 hade jag mailat och ringt till Menighetens hus, en gul byggnad bredvid Rådhuset i Kirkenes på nummer 0047 789 77 570 till Wenche Jessen Dervola för att få låna den 3 dm långa och tunga nyckeln till kapellet mot kvittering – det finns bara en nyckel. Låset krävde lite pillrande men jag kom in. Dörren är riktad norrut så det är förvånande att den och låset stått emot stormarna från havet. Väl inne är det strikt och stilla – med inbjudan till en stunds eftertanke och andakt. Det hålls gudstjänst vissa helger på sommaren. Kapellet är utnämnt till historiskt minnesmärke i Norge och det finns minnestavla i sten vid stigen men de var svårlästa så det blev inget foto av den.
Kyrka i stället för kanon
Att kyrkan byggdes lär komma sig av att norska fiskare kom i konflikt med ryska fiskare i samma område varför de sände de bud till norska militären om att de ville ha en kanon att freda sina fiskevatten med. Militärens sändebud föreslog dock istället att en kyrka skulle byggas för att markera Norges kulturella överlägsenhet. När Oscar II besökte kyrkan uttryckte han sin önskan om att få den uppkallad efter sig – och så blev det. Strax norr om kyrkan kommer du till en fin sandstrand och om solen lyser kan du kort doppa dig i det friska vattnet som dock icke är badvarmt.
Ryssar ses häruppe som befriare då de besegrade de tyska trupperna i slutet av andra världskriget. På Grensemuséet i Kirkenes blandas bilder av lidande civilbefolkning och beskrivning av den ryska insatsen. Ett ryskt segermonument finns på en höjd inne i Kirkenes och ett ryskt enmotorigt bombplan hänger i museets tak. Det bärgades ur en sjö efter kriget och transporterades till Ryssland där det renoverades och gavs åter till Kirkenes. Dagens fast bosatta i gränstrakten får efter något års vistelse ett ”grenseboerbevis” som tillåter att de kan arbeta, köra bil och handla inom en zon på ca 3 mil på ömse sidor av gränsen. Så den fredliga samexistensen kan fortsätta i samma anda som en gång medverkade till att kapellet byggdes.
Mats E Nilsson som i sommar vikarierat på øre-nese-hals poliklinikk på Finnmarkssykehuset i Kirkenes.