Emma Stene Jernqvist var nyfiken på att bli präst redan innan hon påbörjade sin praktik i Lundby pastorat i Göteborg 2010-2011. Hon hade sommarjobbat som vaktmästare under en vigsel, och kände att hon var på lite fel plats:
– Jag ville inte vara där bak i kyrkan, jag ville vara framme vid altaret och leda gudstjänsten, berättar hon.
Men hon tog prästkallelsen på stort allvar. Hon ville inte ge sig in i studierna om hon inte var helt säker, och visste vad arbetet innebar. Där var praktikåret viktigt.
– Jag hade koll på kyrkan, men inte på att vara präst, och jag ville inte ge mig in på något jag inte visste vad det var. Att få lära mig om prästens vardag innan jag gick in i utbildningen var ovärderligt. Jag fick skugga prästerna i församlingen och följa med dem i deras uppgifter, det var tillräckligt för att jag skulle känna mig trygg och bekväm. Det tog också kål på mina fördomar om hur en präst ”ska vara”, eftersom jag fick träffa många präster som var på helt olika sätt. Det var det som möjliggjorde för mig att våga ta steget vidare. Jag fick verkligen prova på allt!
Idag är Emma präst i Ängelholms församling i Lunds stift. Innan hon kom till Lundby gjorde hon ett praktikår utomlands 2009-2010, men fick inte nog och ville göra praktik i kyrkan även i Sverige. På den tiden kallades praktiken för Volontäråret, vilket motsvarar Ung resurs idag.
Emma är tydlig med att hennes år som praktikant format hennes liv efteråt på väldigt tydliga sätt. Utöver att hjälpa till med yrkesvalet och bidra till att hon träffade både vänner och sin framtida man, gav det henne också andra erfarenheter hon är tacksam för. Bland annat var det ett sätt för henne att växa:
– Året skapade ett fönster mot verkligheten som jag inte hade haft innan. Jag är från en ganska liten ort, så att komma till Göteborg och att akut få bli vuxen under kontrollerade former var jättebra.
– Året var en crash course i vad kyrkan är. Alla fick lära sig att vara anställda. Det är en oerhört fin och bra skola i att bli en del av samhället. Som praktikant lärde jag mig hur en arbetsplats och ett arbetslag fungerar, och att ta ansvar för arbetsuppgifter. Oavsett var du hamnar sedan i livet så har du med dig erfarenheter och redskap.
Numera möter Emma själv unga och praktikanter i kyrkan. Hon menar att det förändrar församlingen att ta emot nya unga, och formar den.
– Det är en gåva att få vara en växtplats för en ung person, som kanske blir en kollega i framtiden, kanske inte. Kanske blir hen ideell, kanske förtroendevald, vem vet! Det berikar församlingens arbete något kolossalt. Att ha en praktikant ger varje medarbetare en möjlighet att dela med sig av hur ni är kyrka. Att få ge en ung människa en upplevelse och en möjlighet gör något både med församlingen och med er som individer. Vi vet att det berikar att ge, så ta chansen att ge!