Thomas och Maria ­välkomnar i lucka 12

Advent är en fin tid, som ger tillfällen att mötas i stillhet men också i glädje och förväntan. Det tycker paret Thomas Sunnerfjord och Maria Öhrnell som är med i årets vandrande adventskalender i Mjölby.

Text och foto: Annelie Sylvan

Thomas och Maria medverkade även i förra årets upplaga och tyckte det var så trevligt att de gärna är med igen. En vandrande adventskalender hör inte till vanligheterna och mannen bakom idén är församlingsherde Olof Söderberg. 

–Jag får väl erkänna att jag delvis stulit idén men gjort den till min. Formen är ganska fri. Vi prövar oss fram och det är i år tredje gången vi genomför den, säger  Olof.

Varje kväll mellan den 1 och 24 december besöks en ny adress i Mjölby, där någon förberett ett adventsfönster eller något litet arrangemang utomhus.

Nära relation på avstånd
Thomas och Maria träffades 2006 i samband med att Thomas just byggt sitt hus på Novisgatan och behövde hjälp att inreda det. Han kontaktade Maria, som då jobbade som inredningsarkitekt i eget företag.

Den kontakten resulterade i att han både fick villan smakfullt inredd – och en ny kvinna i sitt liv. De var singlar båda två, med äktenskap bakom sig och vuxna barn.

Vi behöver också vara i stillhet, för min del uppskattar jag mycket att vara i kyrkorummet. Och det är när man är i stillheten som andligheten inom oss mognar fram, det är då en egen uppfattning om tro kan ta form.

Thomas Sunnerfjord

–När jag fick veta att han byggt nytt hus som singel undrade jag för mig själv vad det var för fel på honom, skrattar Maria och skakar på huvudet.

Nej, det var ju inget större fel på honom, blev hon snart varse. Tvärtom. Och sedan dess har de hållit ihop. Fast på avstånd. De är nämligen särbo och har inga planer på att slå ihop sina bohag. Maria bor i Falköping. Hon har hälsat på hos Thomas några dagar och ska ta tåget hem efter vår intervju.

–Särbolivet borde fler prova på. Vi ses och gör roliga saker ihop, reser, träffar vänner och däremellan har vi våra egna liv. Men vi har kontakt med varandra varje dag, säger Thomas.

Möten i vardagen
För Thomas och Maria är kyrkan en naturlig del av livet, något de vuxit upp med och reflekterar kring. De tar del av kyrkans olika sammanhang – gudstjänster, konserter, våffelkafé och andra aktiviteter, både i Mjölby och Falköping. 

–Min pappa var kantor. För mig har musiken haft stor betydelse i mitt kyrkoliv, säger Maria.

–Och jag hade faktiskt tankar på att bli präst när jag var ung, berättar Thomas.

I den färska Församlingsinstruktionen för Folkungabygdens pastorat konstateras att kunskapsbristen om kristen tro är enorm samtidigt som det finns en ­nyfikenhet och längtan i samhället. Hur får man fler människor att känna sig hemma i kyrkans värld? 

–Jag tror att det är genom de enklare mötena, i vardagen. Där kyrkan är ute bland folk och pratar över en kopp kaffe. Ibland behövs en liten knuff från en vän. Jag har tagit med bekanta till våffelkaféet till exempel, säger Thomas.

Andligheten inom oss
–Pilgrimsvandringar är också ett enklare sätt att prata om tro och kristet liv, än till exempel gudstjänstens mer strikta högtidlighet. Det blir personligt och avslappnat, säger Maria. 

–Men vi behöver också vara i stillhet, för min del uppskattar jag mycket att vara i kyrkorummet. Och det är när man är i stillheten som andligheten inom oss mognar fram, det är då en egen uppfattning om tro kan ta form, säger Thomas. 

Den vandrande adventskalendern är ett jättebra exempel på kyrkans vardagliga möte med människor, tycker de båda. 

Vad kommer besökarna att få vara med om när de kommer till Novisgatan 1 den 12 december?
–Vi kommer att tända en brasa på uteplatsen, det blir nog lite glögg och pepparkakor och jag ska berätta om vad vandringen i min tro har gett och vad som gjort mig till den människa jag är idag, säger Thomas som också vill dela med sig av tankar och knep för att återkalla stillheten och tryggheten inom sig när livet blir för stressigt. 

Senaste numret av Livsviktigt

Klicka och bläddra i senaste numret av pastoratets tidning Livsviktigt, fullt av läsvärda reportage och info om vad som händer i församlingarna i vinter. Den landar i din brevlåda den 10 december. Du som har boxadress i Väderstad får tidningen några dagar senare. Har du inte fått tidningen ring 0142-55 200 eller läs den här.

”Vi har lärt känna nya människor”

När musiken klingat ut stiger sorlet och snart sitter Veine, Anki, Marcus och alla de andra bänkade runt kaffeborden i Timmerö kapell. ”Mässa med frukost gör att man ganska snabbt kommer in i en gemenskap och i församlingslivet”, säger Anki Tergel, nyinflyttad i Boxholm med maken Marcus.

”Jag lever i min tro men jag går inte runt med en gloria, precis”

Ett kristet liv – hur ser det ut? Är man på något särskilt vis för att man tror på Gud? ”Jag upplever inte att jag har en gloria, ­precis. Jag lever i min tro. När jag ber aftonbön har jag mina samtal med Gud. Men jag går inte runt och sprider budskap!” Vi träffar Siv Montelius i Ekeby, för ett samtal om tro, kyrkans trösklar och livet med många barn i huset.

”Ju mer vi är i naturen, desto bättre mår vi”

Blivande prästen, Anders Ulvekrans, strävar efter att leva mer i samklang med naturen. Det har tagit honom från ett liv som vegan till ett liv som jägare. ”Idag är jag i stort sett självförsörjande på kött. Målet är att även odla min mat. Odling och jakt är delar av ett mer ursprungligt sätt att leva, med ­respekt för det som hamnar på tallriken och för hela vår skapelse”, förklarar han.

”Det bästa liv jag kan tänka mig”

Huset var redan fullt av djur. Och getter hade hon bestämt sig för att aldrig skaffa. Men så lades den två dagar gamla killingen Ville i Therése Perssons armar. ”Kan du ta hand om den här. Han har ingen mamma …” Självklart kunde hon det.

Tine Röjås – Sången som berör

”Jag vill förmedla något. Något som är på riktigt – och gärna tillsammans med andra”, säger Tine Röjås. Hon ”drabbades” av Lina Sandells texter och liv och fann i samma stund sitt syfte och tilltal som artist. Tine vill berätta och beröra. Därför sjunger hon.

”Antingen gräver man ner sig eller så gör man något”

Ingrid startade en leva-vidare-grupp – ”Det är de små vardagsminnena som är svårast att hantera. Sånt där vi gjorde varje dag tillsammans.” Det har gått två år sedan Ingrid Norén i Boxholm miste sin man, Karl-Johan. Att starta en leva-vidare-grupp blev en väg ut ur ensamheten.

Ny kyrkoherde i pastoratet – Maria tar över efter Gerhard

Folkungabygdens pastorat har nu hittat sin nya kyrkoherde, Maria Åkerström, 52 år, som tillträder i augusti. ”Tillsammans är något av mitt nyckelord. Jag är bra på att se möjligheter och riktning. Det viktiga är att vi gör det tillsammans”, säger hon.

Bröderna hjälpte till i kyrkan när lillasyster Ingrid döptes

I januari hölls dop för familjen Sandströms fjärde barn Ingrid, i Ödeshögs kyrka. Det blev en personlig stund i kyrkan, där dopprästen Gerhard Paping bad storasyskonen om hjälp med de praktiska bestyren.

Alla nummer av Livsviktigt

Här kan du läsa äldre utgåvor av Livsviktigt – pastoratets tidning som kommer i din brevlåda fyra gånger om året. Vi söker inte svar på frågan om meningen med livet. Vi försöker berätta om det som ger livet mening. Det som är livsviktigt.

Tidningen Livsviktigt ska handla om viktiga frågor som rör livet och berör oss här i Folkunga­bygden. Livsviktigt ges ut fyra gånger per år till alla hushåll i pastoratet. Skicka gärna förslag på ­artiklar till informatör Lisbeth Nilsson, Svenska kyrkan (lisbeth.nilsson3@svenskakyrkan.se)

Har du andra funderingar ­angående tidningens innehåll så är du också ­välkommen att vända dig direkt till ­ansvarige ­utgivaren Maria Åkerström (maria.akerstrom@svenskakyrkan.se).