Seloterna tillhörde en politisk motståndsrörelse under vår tideräknings första århundrade. De ville att det judiska folket skulle göra uppror mot romarna och med våld fördriva dem från Israel. Enligt deras tro fick ingen annan regera över judarnas hemlad än en judisk kung av Davids ätt.
Selotrörelsen grundades av Judas av Galiléen (även kallad Judas av Gamala) och farisén Sadok omkring år 6 e Kr. Sikarierna, eller ”dolkmännen” var seloter som tagit till vana att mörda personer som de uppfattade som romarnas medlöpare. Fick de chansen så mördade de även romare.
Seloterna låg bakom det uppror som till slut bröt ut år 66 e Kr. Det slogs ned av romarna , som brände Jerusalem och förstörde templet år 70 e Kr. De sista kvarvarande seloterna begick självmord på fästningen Masada år 73 e Kr.
