Röks kyrka, inventarier

Altartavlan i Röks kyrka, ”Jesu lidande i Getsemane” målades på 1800-talet av Carl Ferdinad Lindh från Stockholm.

Dopfunten är från Michael Hackes verkstad i Skänninge och dateras till 1661. Han tillverkade dopfuntar i kalksten som utmärks av att vara smala och smäckra. På dopfuntarna avbildade han fåglar, fyrfotadjur, växter och människor. Michael Hacke tillverkade många dopfuntar varav de flesta, ca 20 stycken, finns i Östergötland. 

Predikstolen är tillverkad av Abraham Nyström med söner, de har även ritat det mesta av den övriga inredningen i kyrkan. Delar av den gamla predikstolen finns bevarad längst ned i kyrkorummet. Den är tillverkad 1759 och har fått behålla sin orginalfärg.

Träskulpturerna kommer från ett altarskåp av ek, ett nordtyskt arbete från andra hälften av 1400-talet. Troligen plockades skulpturerna ut ur skåpet någon gång efter reformationen på 1500-talet. 

I mitten ser vi Jesus på korset, med jungfru Maria och Johannes vid sina sidor. Den heliga Birgitta avbildas med en bok i vänster hand. Den högra handen som nu saknas höll troligen i en penna med vilken hon skrev upp sina uppenbarelser.

Maria Magdalena visas med en kruka i famnen. Enligt Johannesevangeliet smorde hon Jesu fötter med balsam och torkade dem sedan med sitt hår. Krukan symboliserar det kärl hon förvarade balsam i.

En träskulptur med motivet Anna Själv Tredje är tillverkad på 1400-talets andra hälft, eventuellt i Sverige. Motivet är Jungfru Marias mor Anna som håller sin dotter Maria i famnen och Maria har Jesusbarnet i sin famn. Kanske stod denna skulptur på ett litet altare på gamla kyrkans norra sida, som av tradition var kvinnosidan i kyrkorna

Den som besöker Röks kyrka, lägger genast märke till de prydliga och rikt utsirade begravningsvapnen, som pryder kyrkorummets väggar. De flesta av dessa vapensköldar renoverades och konserverades till kyrkans IOO-årsjubileum 1945.  

Sköldarna berättar en historia.  De avslöjar ett stycke sockenhistoria från 1600-talet. De män som en gång bar upp dessa vapensköldar för sin ätt, ägde gårdarna Walla, Ingvaldstorp, Millingstorp och Sättra i Röks socken. 

Om du bläddar vidare kan du läsa om några av dessa män.

Gustav von Snoilsky var ryttarmästare vid änkedrottningens livregemente till häst och senare kammarherre, han begravdes här i kyrkan 1695. 

Vid den västra ingången finns en gravsten som tröskel som är försedd med vapensköldar varav den ena kan vara Snoilskys.

Den ädle och manhaftige löjtnanten av Östgöta kavalleri Petter Rauchman. Född i Ingvaldstorp 1647. Deltog i krig i Tysklad 1675-1679 och i fälttåg i Skåne där han blev tillfångatagen 1679. Död 1681.

”Erik Pedarson Rauchamn till Ingevaldstorp och Walla i Herranom avsomnat på det blodiga slaget vid Lunden i november 1676”.

Slaget vid Lund var ett fältslag under skånska kriget som stod den 4 december 1676 i ett område norr om staden Lund i Skåne. Striden stod mellan den invaderande danska armén bestående av ungefär 13 000 soldater under Kristian V och den svenska armén bestående av ungefär 8 000 soldater under Karl XI. Det är ett av de blodigaste slag som stått på nordisk mark. Förlusterna var cirka 70 procent på båda sidorna, 9 000 danska soldater och 5 000 svenska.

”Hans Kungl.Maj:ts troman och Hovkansler den fordom högädle och välborne Herren Herr GEORG FREDRIK SNOILSKY” 

Född 1647 och död 1705. 

Fadern Georg Hansson som kom i svensk tjänst troligen 1632 till fältherre Gustaf Horn och adlades von Snoilsky 1651. Ätten Snoilsky var ägare till Sättra gård, Röks socken i cirka 100 år (ca 1650-1750)

Måns Pederson föddes i Ingvaldstorp år 1613. Vid Östgöta Cavalleri fullgjorde han sina rekrytår. Vid 20 års ålder blev han kornett. Då pågick trettioåriga kriget. Gustaf II Adolf hade stupat i slaget vid Lützen 1632. Men kriget fortsatte. Under Johan Banér vanns en betydande seger vid Wittstock år 1636. Efter Johan Banérs död övertogs befälet av Lennart Torstensson, som vann segern vid Breitenfeld 1642. Därefter tågade han in i Böhmen och Mähren. Där nådde honom svenska regeringens befallning att vända om och infalla i Danmark. 

År 1643 anföll han i Holstein och överrumplade den illa förberedda danska hären. 

Benådad och adlad I dessa fälttåg deltog Måns Pederson. Han blev befordrad till löjtnant 1635 och avgick ur krigstjänst 1644. Han inträdde emellertid ånyo i tjänsten som ryttmästare 1658 och har med sannolikhet varit med om Karl X:s tåg över Bälten 1658. 

Måns Pederson adlades den 8 augusti 1653 och bär sedan namnet Magnus Rosensvärd. Efter sitt avsked från krigstjänsten bodde han på gården Millingstorp. 

Texten på vapenskölden: ”Generaladjuianten av kavalleriet den ädle och välborne herre, herr Magnus Rosensvärd till Millingstorp och Säby, vilken i Her ranam saligen avsomnade på sin gård Millingstorp den 16 juni 1677, sedan han här i världen berömligen levat hade 64 år och blev begraven den 20 november samma år 1677. Redan 1653 hade Rosensvärd försäkrat sig om en gravplats i Röks kyrka, ”där bokestolen har tillförrene stått”.

En annan krigare från Rök var Peter von Gissler, överstelöjtnant och bosatt på Walla, vilken deltog i krigen både med Karl XI och Karl XII.