Vi ses i Kyrkans hus, Martin Hultquist och jag. Han kommer direkt från kyrkan där han övat inför sin kommande orgellektion med organist Dominik Göbel. Vi har setts i förbifarten tidigare, men det är första gången vi sitter ner för ett längre samtal. Ett möte jag snart förstår kommer att beröra på djupet.
Förra sommaren deltog Martin i en pilgrimsvandring på Falbygden som anordnades av Svenska kyrkan Falköping. Jag frågar honom vad som fick honom att följa med.
– Det började med att jag såg en dokumentär om en grupp människor från olika religioner som gick pilgrimsleden Santiago de Compostela. Jag blev fascinerad över hur de kunde mötas i tillit, trots sina olikheter. Det inspirerade mig djupt.
När Martin nyligen flyttat från Göteborg till Falköping sökte han efter något som kunde stärka både kropp och själ. Han hittade vandringen och bestämde sig för att delta. Gruppen var liten och första övernattningen skedde i Tiarp innan vandringen fortsatte till Franciskuskapellet och slutligen Gudhem.
– Det blev en livsförändrande upplevelse, säger han. Jag kände en tillit till gruppen, ett lugn i naturen och jag vågade möta mina rädslor – något jag kämpat med länge.
Vandringen blev en väg till tro
Martin växte upp i Mullsjö med sina föräldrar och två äldre syskon och naturen runt knuten. Psykisk ohälsa har funnits med sedan tidig ålder. Han gick på Skinnskattebergs folkhögskola och flyttade sedan till Göteborg tillsammans med vänner han träffat på skolan. De drömde om att starta ett kollektiv och skapa musik. Men verkligheten blev tuff, och Martin föll in i en djup depression.
– Jag fick väldigt lite stöd från psykiatrin, berättar han. Och när pandemin kom försvann det sociala – något som trots allt varit viktigt för mig.
Till slut flyttade han hem till Mullsjö. Efter några år tog han steget till Falköping, och det var här pilgrimsvandringen blev en vändpunkt.
– Jag kände mig trygg i gruppen. Det hjälpte mig att hantera min ångest. Jag fick känna att jag dög som jag var.
Under en av etapperna, mellan Tiarp och Franciskuskapellet, var dagens tema "enkelhet". Det var där Martin för första gången kom i kontakt med Franciskus av Assisi – munken som skänkte bort allt han ägde för att leva i enkelhet och närhet till skapelsen.
– Det öppnade något i mig, säger Martin och blir märkbart rörd. Jag som inte varit religiös tidigare kände trons närvaro. Något hände i mig under vandringen – tilliten, gemenskapen, skapelsen… det var större än jag kunde förstå.
Vandringen blev inte bara en fysisk resa, utan en inre väg till tro, mening och helande.
Musik till pilgrimsorden
Inspirerad av upplevelsen har Martin skrivit egen musik till de sju nyckelord som ofta används i pilgrimssammanhang. Han hoppas kunna framföra musiken under hösten. Dessutom är han nu en del av pastoratets pilgrimsgrupp och deltar ideellt i att leda nya vandringar.
– Mycket av det jag trodde var trasigt inom mig fick börja läka, säger han. Jag hittade en plats där jag blev sedd, behövd och kunde vara mig själv.
Han lyfter särskilt fram Kjell-Åke Andersson, en av de ideella ledarna, som en viktig person i sammanhanget.
– Hans närvaro och sätt att möta oss betydde mycket för mig.
Det som från början var ett försök att förbättra hälsan blev en livsresa – ett steg mot inre frid, gemenskap och tro. Det är lätt att känna sig ödmjuk inför Martins berättelse. Att en enkel vandring i naturen kan öppna så många dörrar.
Kyrkan blir för Martin, och många andra, en plats där man får vara den man är. Där det trasiga får finnas, där tilliten kan växa, och där nya språk för livet kan formas. En plats att vandra vidare från.
– Det hände så mycket i mig under vandringen... jag hittade en plats som jag saknat och kände trons kraft som finns i skapelsen.
Jag är glad att Martin har fått allt detta och ser en ljus framtid i gemenskapen i kyrkan och får vandra ut i naturen - i Franciskus anda.
Du sagt till oss att vi ska möta varje mänska, och vi vill möta i respekt och lyhördhet. Det sanna mötet är en gåva till vårt hjärta och du är där i all din kraft och helighet. Res oss upp igen, vår skapare och vän när allt känns tungt och motigt. Skärp vår blick, ge mod, ge oss nya språk och ord för din värld här och nu. (Psalm 821 i "Psalmer i 2000-talet")
Text: Birgitta Lindh